Margit Reuterswärd är nästan blind. Hon får leta sig fram till rätt förprogrammerad knapp med sitt finger för att kunna ringa en granne.
Inne i lägenheten i centrala Enköping står var sak på sin plats. Ordning och reda. Margit Reuterswärd, 92 år, berättar att hon knappt ser någonting längre:
– Jag är helt beroende av hemtjänsten och deras ögon. De vet att de absolut inte får flytta på någonting inne i mitt hem, för då hittar jag inte sakerna.
På köksbordet ligger ett brev från Allas vård och omsorg (AVO). Hon har haft deras hemtjänstpersonal i fyra år nu.
– En av flickorna på hemtjänsten hade med sig brevet en morgon där det står att kommunen sagt upp avtalet. Jag blev alldeles gråtfärdig när hon läste upp det, säger Margit.
Hon går snabbt igenom för EP varför hon har hemtjänsthjälp tre gånger om dagen. Trots alla smärtor och trötthet finns inget som hindrar henne att tycka och tänka. Ibland med kraftfull röst och en markerande näve mot bordet.
Vad känner du efter beskedet att 22 augusti får du ny hemtjänst?
– Jag är fruktansvärt rädd. Allt fungerar till 100 procent just nu. Men tänk om det inte kommer fungera vid övergången? Jag är helt förtvivlad av oro.
Margit är helt beroende av ett par vänner för att få information om vad som händer i den här situationen. Hon har ingen dator och ingen mobiltelefon. Hon kan ändå inte läsa med sin dåliga syn. Men hon har en fast telefon hemma med några knappar som hon vet leder direkt till vänner.
– En vän kom hit och hjälpte mig att ringa till kommunen. Vi fick inte tag på någon som kan ge information om vad som händer för mig framöver.
Vad är du orolig över inte ska fungera?
– Jag har så ont i magen av oro så jag mår illa när jag tänker på att jag kanske får ny personal. Jag vill inte ha ny personal! Det tar tid att lära känna främlingar och de flickor jag har, de känner jag och tycker om. Ska jag släppa in främlingar i mitt hem som jag inte ens kan se med mina ögon och börja om från början? Lära känna dem, utbilda dem om hur jag vill bli omskött och tala om var alla grejer ska stå och vad som inte får röras. Otroligt tröttsamt.
Margit försöker förklara sin känsla av att leva i ett vakuum där oron ständigt finns:
– Jag vet inte ännu vilka ur personalen som sagt upp sig eller om några alls jag känner kommer finnas kvar. Kommunen ska ta över 200 kunder, hur i hela friden ska de klara av det på ett bra sätt? Jag är helt beroende av att hemtjänsten kommer exakt i tid och jag oroar mig för glapp i övergången och även om det kommer finnas tillräckligt med personal framöver.
Har du fått information om vad som kommer hända framöver?
– Jag kräver att de ska komma hit faktiskt och ta reda på hur jag vill ha det. Tydligen ska ett brev ha skickats ut men inget jag fått ännu. Jag vill veta hur det är tänkt att allt ska fungera med personal, min sjuksköterska och mina mediciner, det skapar en stor oro att inte veta någonting om nåt.
Beslutet om de privata aktörernas uppsagda avtal berör 143 kunder som förs över till ny hemtjänst 22 augusti. Och ytterligare 57 kunder den 22 november.
– Hur tänker de när de fattar beslut? Har de ingen mormor eller farmor? Tänker de inte på konsekvenserna och oron? En dag kommer de kanske själva behöva hemtjänst. Har de tänkt på hur de själva skulle vilja ha det?, suckar Margit Reuterswärd.