Under veckan har EP i några artiklar tittat närmare på ämnet. Ledarrekrytering skapar diskussioner. Är det ledarkris? Det beror på vem man frågar och hur.
"I föreningen är de väldigt duktiga på att ta hand om oss ledare. De fixar föreläsningar som vi kan gå på och står för utbildningar. Det är sånt som gör en motiverad att vara här, man får så mycket tillbaka", säger Ebba, 20, en av de många yngre tränarna i ESK gymnastikförening.
I ena vågskålen finns brist på tid, omfattande pendling, ekonomiska utmaningar och en ökad individualism i samhället. Men i den andra, som många gånger väger lika tungt; "Man får så mycket tillbaka", som Ebba säger. Att verka i ett sammanhang.
Ju fler ledare, desto mindre betungande att ta ett uppdrag. Samtidigt behövs det eldsjälar som är navet.
Jörgen Wingstedt, ordförande i Örsundsbro IF, tecknade en mörk bild av framtidens ledarrekrytering: "När 60-talisterna försvinner ur föreningarna kommer det bli stora problem för föreningslivet i Sverige, det är jag övertygad om", säger han i ett av reportagen i serien.
Hoppas att han har fel. Att det kommer fram många fler som Ebba och de andra födda på 00-talet som redan idag är tränare på olika nivåer. Att nya generationer får vår största folkrörelse att inte bara leva vidare utan också utvecklas.
Ett sätt kan vara att tidigt få in ledarskapsutbildningar i skolan. Det kommer vi bland annat att beröra i en kommande artikelserie. Fortsatt gärna att tipsa oss. Om eldsjälar och annat.