Ledarkrisen
Ebba Bigélius var fem år gammal när hon började idrotta i ESK Gymnastikförening. Idag har hon hunnit fylla 20 och är fortfarande en del av föreningen.
Vi träffar henne och hennes gymnastikgrupp under en kvällsträning i Enahallen. Barfota fötter klappar i golv, mattor och i trapetser. Det slås volter och hjulas på de långa madrasserna. Och Ebba Bigélius leder barnen genom uppvärmningen tillsammans med sina ledarkollegor.
Resan som ledare i föreningslivet började när hon som 13-åring fick frågan om att hjälpa till i en grupp med yngre barn. Sen dess har hon haft hand om flera grupper i föreningen.
– Jag kände att det var något som jag skulle kunna tänka mig att göra. Då blev jag hjälpledare, sen blev det mer och mer när jag blev äldre. Det slutade med att jag tog över den gruppen och blev huvudledare, säger hon.
Ebba Bigélius berättar att den största sporren med att få leda en grupp unga gymnaster är att få se dem utvecklas. Samtidigt som hon själv får den möjligheten genom sin roll.
– Det roligaste är att få följa dem. Man får följa deras utveckling. Det är också kul att få vidareutbilda sig, vilket vi får göra genom föreningen. Det ger oss ledare möjlighet att ha hög nivå på våra träningar. Föreningen satsar på oss, vilket är jätteroligt.
Tar det inte mycket tid att ha huvudansvaret över en grupp?
– Haha. Jo, det gör ju det. Men jag tycker att det är kul! Det är nog anledningen till att man orkar vara så engagerad. Även fast jag är i hallen två gånger i veckan så är det mycket tid som man lägger ner på sidan av det också som många inte ser.
Vad är det för typ av arbete?
– Allt ifrån gympaplaneringar till att boka läger, tävlingar och mejla föräldrar. Så det blir mycket utöver tiden i hallen. Men jag tycker det är väldigt roligt. Jag tycker inte om att bara sitta hemma och inte göra så mycket, så mig passar det väldigt bra. I april kommer jag ta ytterligare en grupp som jag blir huvudledare för.
I gymnastikföreningen får ledarna arvode för att leda de olika grupperna. Men Ebba Bigélius berättar att det inte är därför man engagerar sig i föreningen.
– Det var inte så att jag började för att få några pengar, utan jag började för att jag tyckte det var kul. I föreningen är de väldigt duktiga på att ta hand om oss ledare. De fixar föreläsningar som vi kan gå på och står för utbildningar. Det är sånt som gör en motiverad att vara här, man får så mycket tillbaka, berättar hon.
När Ebba jobbat med barnen under en så lång period berättar hon att man fått speciella band till många av dem.
– De betyder mycket! Många av dem har varit med sen jag började. De blir som en trygghet. Jag har haft gruppen så länge och jag känner dem så bra, därför kommer det bli lite läskigt att få en ny grupp i vår som jag inte känner alls. Gruppen jag har idag har koll på mig och på varandra och vad som gäller. Men det ska bli utmanande och kul att prova något nytt.
Insatserna som hon gjort har även givit resultat på ledarsidan i föreningen. Under hösten har några av Ebba Bigélus adepter gått i hennes fotspår och tagit sina första nybörjargrupper i föreningen.
– I höstas hade jag en basgrupp och då hade jag med två av "mina" ungdomar som jag varit ledare för. Det var kul att få vara ledare tillsammans och att se dem gå samma väg som mig, säger hon.