Det var advokaten Michael Fischbein som i en artikel i EP bland annat menade att facket sällan kan hjälpa enskilda som drabbas av kränkande särbehandling på jobbet. Lösningen för en drabbad person är istället, menar han, att ta utomstående juristhjälp som kan förhandla fram en ekonomisk lösning och sedan avsluta anställningen.
Som avdelningsordförande på Kommunal Mitt håller Emil Thyr inte med. Han menar att de få konflikterna på den svenska arbetsmarknaden, jämfört med övriga Europa, visar att modellen med två parter (arbetsgivare och fack) som förhandlar löner och arbetsvillkor fungerar utmärkt.
– I den partsmodellen har vi möjlighet att sätta oss ner med arbetsgivaren och jobba exempelvis med arbetsmiljöfrågor. Utan fackföreningar, där skyddsombuden har en viktig roll, skulle vi till slut inte få en trevlig arbetsmiljö på arbetsplatserna, säger han.
Advokaten menar att enda utvägen är att en utsatt arbetstagare löses ut från arbetsplatsen. Fackets inställning är den motsatta.
– Det är vår sista utväg, att någon ska lösas ut. Istället vill ju vi få ordning på arbetsmiljön så den anställde kan jobba kvar, säger Emil Thyr.
Han menar att det finns åtgärder att kräva av arbetsgivaren när någon utsätts för kränkande särbehandling.
– Skyddsombuden har mandat att agera och kan kräva åtgärder med stöd av arbetsmiljölagen. Om det inte fungerar är Arbetsmiljöverket nästa instans och de i sin tur har vites-verktyget att använda sig av.
Dock kräver en sådan process att en utsatt anställd ger facket mandat att agera, menar han. I det omskrivna fallet i Enköpings kommun har få drabbade vågat säga något.
– En arbetsgrupp måste gå ihop och säga "nu gör vi det här tillsamman". Gör man det brukar det hända saker, säger Emil Thyr.
Kommunal Enköping har uppgivit för EP att man känt till problemen med den utpekade chefen i Enköping i många år. Varför tror du att inget hänt?
– Alla har nog en del i det. De drabbade har inte givit facket mandat. Kommunal har varit otydliga. Högre tjänstemän och politiker har blundat och inte tagit sitt ansvar. Och så verkar det finnas en tystnadskultur som bidragit till ohälsan. Det är så synd för det här är bristyrken och arbetsgivaren måste vara mån om varenda personal man har. Det är inte så att folk står i kö för att jobba i dessa yrken, säger Emil Thyr.