De senaste 30 åren har han specialiserat sig på arbetsrätt och kränkande särbehandling på arbetsplatser. Han berättar att han blir kontaktad av anställda som behöver hans hjälp varje dag.
– Jag har drivit över 1000 ärenden av den typen. Ungefär 95 procent av dem har jag löst, antingen genom förhandling med arbetsgivare eller genom att dra fallen till domstol, säger han.
Ett av hans fall rör en anställd i Enköpings kommun, men mer om det senare.
Efter att ha samtalat med 1000 personer som upplever sig kränkta av sina arbetsgivare menar Michael Fischbein att han sitter inne med en unik kunskap som han kokat ner till några enkla råd till alla som drabbas:
– Ta utomstående hjälp att förhandla om en ekonomisk lösning och sluta på arbetsplatsen. En ekonomisk kompensation blir en upprättelse och fungerar som en psykologisk effekt. Först när du kan släppa oförrätten kan du gå vidare i livet.
Michael Fischbein sticker ut hakan när han påstår att det är dömt att misslyckas att tro att man ska få hjälp mot arbetsgivaren av facket, HR (personal)-avdelningen eller företagshälsovården.
– Facket är en föråldrad institution som mycket sällan kan hjälpa enskilda. Facket sitter ofta på dubbla stolar då de avlönas av samma arbetsgivare som den drabbade. Personalavdelningen och företagshälsovården bekostas av arbetsgivaren och de biter inte den hand som föder dem, säger han.
En anlitad jurist vågar däremot ställa arbetsgivare till svars på ett helt annat sätt, menar han.
– Ofta är arbetsgivare benägna att hitta lösningar för man är rädd att saken ska komma fram. Är de medvetna om att personen utsatts för kränkande särbehandling brukar det gå enkelt att få till en bra deal. Det behöver inte alltid landa i utköp, ibland omplaceras personen medan chefen får gå, säger han.
Och om problemet ligger hos din klient?
– Alla som hör av sig är inte guds bästa barn, ibland kan det vara bra att köpa ut någon. Hur det än är så vill jag hjälpa den som söker min hjälp.
En annan slutats han dragit utifrån sina 1000 fall är att arbetsgivare ofta beter sig på ett liknande sätt när det förekommer kränkningar av personal.
– Arbetsgivare har väldigt svårt att erkänna att de gjort något fel. Många är med i mobbingen men andra är tysta eftersom de själva är rädda att bli utsatta. Och chefer håller varandra bakom ryggen.
– Det är så svårt att förstå att man vill ha anställda som inte mår bra. På privata företag skulle det här aldrig hända, där är man mån om pengarna. Nästan alla mina klienter har varit anställda i offentlig sektor och där betalar skattepengarna, då verkar det inte spela nån roll om folk är nöjda eller inte, säger Michael Fischbein.
2015 hjälpte han en kvinna som jobbade inom vård- och omsorgsförvaltningen i Enköping. Kvinnan är en av dem som hört av sig till EP efter artiklarna om arbetsmiljön inom den aktuella förvaltningen. Hon heter Katarina men vill inte gå ut med sitt efternamn.
Katarina har en liknande historia som de åtta personerna som EP skrivit om i flera artiklar.
– Jag förstod direkt att det handlar om samma chef. Det är en gåta att kommunen inte gör något, säger hon.
Själv var hon aldrig med i facket och det var när hon först prövade att vända sig till HR-avdelningen för att få hjälp som hon förstod att hon i själva verket behövde en advokat.
– Jag verkligen älskade mitt jobb men HR var direkt villig att lösa ut mig med tre månadslöner. Det fanns inte på kartan, det var ju inte jag som gjort något fel, tänkte jag.
Kontakten med Michael Fischbein blev räddningen, berättar hon.
– Innan hade jag knappt vågat berätta för folk, jag trodde inte att nån skulle tro mig. Men han förstod direkt och jag kände att han skulle kunna hjälpa mig.
Michael Fischbein lyckades få Enköpings kommun att betala ut ett års lön till Katarina. Hans uppfattning är att arbetsgivarepresentanterna var väl medvetna om att man utsatt henne för kränkande särbehandling.
– De betalade mig 330 000 kronor men ingen var särskilt intresserad av vad jag hade att berätta, det beklagar jag verkligen, säger hon.
Händelserna på arbetsplatsen i Enköping har satt djupa spår i Katrina, berättar hon.
– Jag är märkt för livet. Även om jag mår bra nu så kan jag aldrig glömma. När jag läste artiklarna fick jag stresspåslag direkt och allt kom tillbaka.