Sport i skolan
Medan NIU-ansvarige Christoffer Stenberg och de andra instruktörerna drar i gång fotbollsträningen, en förberedande elitverksamhet, den här morgonen får vi en pratstund med Alice Hemlin, Elsa Harrysson, Julia Wahlberg och Lisa Andersson Faber.
När Lisa började i ettan var den nationella fotbollsutbildningen på Westerlundska inne i en omstartsfas. Under några år hade Celsiusskolan i Uppsala alla länets platser, men nu har kommunen säkrat NIU fotboll fram till 2026.
– Då var vi fyra tjejer totalt och bara en i trean. Det är jättekul att det är fler nu, säger hon.
De senaste två åren har fem killar och fem tjejer i varje årgång bedömts vara de mest lämpliga för utbildningen. Är det en medveten strategi med kvotering? Mer om det senare.
Lisa berättar att hon sökte till NIU, delvis för att få spela mot killar något hon tycker att hon haft fördel av på fotbollsplanen.
Du tar snart studenten; blev det som du trodde när du tittar tillbaka?
– Man tänkte väl lite naivt att det är väl bara träningar. Men det handlar mer om helheten, hur man ska hantera vardagen med återhämtning och mat. Hur man ska få ihop allt med mycket träning. Jag går ändå natur och det är mycket plugg, säger hon.
– Men de vill ju inte att du går här om du inte klarar skolan också.
Vad har gett dig mest?
– Jag har fått fler träningstimmar, med fler touch på bollen.
Men efter de senaste veckorna i klubblaget, NIU-träningen och första träningmatchen i helgen är hon sliten och har kommit överens med lärarna om att bara köra i gymmet den här veckan.
Alice Hemlin, som går i tvåan, var med och spelade samma match som Lisa för sitt ESK mot Håbo FF, körde måndagens morgonträning på fotbollsplanen, men har individuella gymövningar nu dagen efter.
– På fredagar kör vi i gymmet som en del av utbildningen, säger hon.
Alice, som även spelat matcher med Uppland i distriktslaget, säger att det kan bli för mycket belastning ibland.
– Men då går man av.
Det individuella upplägget tycker hon är bra och säger att hon valde fotboll just för att bryta av de andra lektionerna.
– Det är skönare med fotboll, säger hon.
Elsa Harrysson har gått första terminen och får tillsammans med de andra eleverna på NIU D-diplom i förbundets tränarutbildning innan hon är klar med skolan.
Elsa har gjort en knäoperation tidigare och har en meniskskada nu som kommit under senaste säsongen.
– Det är mycket rehab nu eftersom jag är skadad, men alla är väldigt förstående.
Varför sökte du NIU?
– För att utvecklas som fotbollsspelare, både som enskild spelare men också som en del av ett lag. Och så är det väldigt skönt att bryta av med något annat, säger hon innan hon går i väg till gymmet.
För Julia Wahlberg har de tidiga mornarna spelat in.
– Det är skönt att få ut sin energi innan skolan. Jag är en bättre fotbollsspelare tack vare det här, säger hon.
Hon går i tvåan och var tillsammans med Lisa och Alice en av ESK-spelarna i söndagsmatchen.
Känner du att det blir för jobbigt ibland?
– Det blir väldigt mycket fotboll, men det får man ta. Jag visste vad jag gav mig in på, säger Julia.
Men hur vad det då med kvoteringen?
– Nej, vi tillämpar inte kvotering, säger Christoffer Stenberg när vi pratar vidare inne i konferensrummet i nybyggda omklädningshuset intill Korsängsplanen.
– Vi går på de mest lämpliga, de som anses passa bäst för utbildningen både fotbollsmässigt och motivationsmässigt. Men samtidigt, är det bara någon enstaka tjej så är det lättare med avhopp, något som visar sig generellt när man tittar på andra skolor också. Här i Enköping har några av våra bästa spelare varit damer.
Ett aktuellt exempel är målvakten Agnes Vilén, som landslagsdebuterade i F17 mot Rumänien i höstas, går ut trean om några månader och var med och tränade nu på morgonen. En av dem som körde ett pass med instruktören Dzevad Tatarevic.
– Damsidan har vuxit. Det är fler tjejer som spelar fotboll, fler tjejer som satsar på fotboll och i alla fall i ESK har det varit en väldigt bra miljö under några år nu på flicksidan med duktiga tränare. Det gör ju mycket, säger Christoffer.
Så nej, inte kvoterat, men flera bra åldersgrupper som varit bra tränade i Enköping. Eller?
– På damsidan är ju NIU ett alternativ till storklubbarnas akademier, som inte är utbyggda för tjejer i samma utsträckning som killar. Det märker man också på landslagsledningen, som är mycket mer intresserad av NIU, där går de flesta, bästa yngre damspelarna. Sedan har vi många bra killar också, förstås.
NIU är inriktad mot eliten.
– Det finns ungefär 3000 platser och 12000 sökande, vilket gör att procentuellt sett färre i fotboll än i många andra sporter kommer in. Vi är en nationell utbildning med ett regionalt uppdrag.
– Vi har till exempel inte bostäder att erbjuda, men vi har haft folk från Kiruna som sökt. NIU finns över hela landet och tanken är att man ska kunna vara kvar i sitt klubblag.
Christoffer Stenberg ser en allt tidigare professionalisering av fotbollen.
– Rent generellt, klubbarna måste steppa upp och ha bra tränare tidigt, säger han.
Ett stort ämne om ledarrekrytering som vi berört tidigare.
Spelarna på NIU kommer från olika klubbar och miljöer. Hur hanterar ni det som lärare?
– Det är ett stort roddande när det är olika matchdagar och eleverna tränar olika. Det är mycket kommunikation om vilka som är slitna, vilka som behöver träna extra, vilka som ska träna halva pass. Idag var fyra helt åt sidan, två var med på förberedelseövningen, en som inte var med på matchspelet, vi jobbar mycket så.
Ett 24/7-jobb? Hur funkar den här kommunikationen?
– Det är väldigt tidsödande kan jag säga, det sker kontakter lite hela tiden. Men det som visat sig funka bäst är chattfunktionen i Teams.
– Någon slår upp en ljumske på en match på söndag kväll. Då är det bra att veta det, men det är också så vi vill ha det. Och blir bäst för både lärare och spelare, säger Christoffer.