När EP ringde upp mannen första gången förnekade han att han skickat privata meddelanden på Snapchat till barn som han tränat i klubben. Han sa då att han endast använt sig av den gruppchatt som finns, där meddelandena är allmänna och går ut till samtliga i gruppen.
Nu medger tränaren att han också skickat privata meddelanden till vissa barn.
– Om det är ungdomar som kontaktar mig i förtroende om olika saker så svarar jag personligt på deras funderingar, säger han.
Tycker du inte själv att det är konstigt när en vuxen man skriver till barn på kvällar och nätter?
– Det har jag inte tyckt. Jag har tyckt att jag varit en vuxen som funnits till hands för dem som behövt ett stöd.
Vad är det för stöd att skicka en ansiktsbild på sig själv till ett barn?
– Just det är väl inget stöd, mer en bekräftelse på att jag sett deras meddelande och finns här när de nu är vakna sent på kvällarna.
Tränaren berättar att de barn han haft kontakt med på detta sätt är barn som själva först kontaktat honom om olika "funderingar" och att han då haft en snap-konversation med dem. Att det skett på kvällar och nätter beror på att det är då han haft tid att svara på barnens meddelanden, säger han.
– Jag förstår att det kan upplevas konstigt men det är inte så att jag jagat ungdomarna. Jag har svarat dem och velat att de ska känna att jag finns där för dem om de behöver en vuxen att prata med. Vad ska jag göra - ska jag strunta i dem när de själva tar kontakt, frågar han sig.
Varför förnekade du de här privata kontakterna när EP först ringde upp?
– Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev överrumplad när jag fick frågan och ville inte att det skulle stå i tidningen. Det kändes som att jag då skulle svikit barnens förtroenden. Det här är superkänsliga frågor som man måste sköta.
Tycker du att du skött det på ett bra sätt?
– Ja, det tycker jag. Jag har inte haft någon egen agenda. Nu med facit i hand, efter all uppståndelse, så förstår jag att det kanske var klumpigt av mig och att jag inte förstått alla oskrivna koder om vad som är olämpligt. Samtidigt undrar jag ju vad som hade hänt om jag inte brytt mig, då hade jag väl fått skit för det.
Han återkommer flera gånger till frågan om varför ingen förälder tog upp saken med honom innan de tog barnen ur klubben och gjorde en visselblåsningsanmälan.
– Om de tyckt att jag gjort olagliga saker borde de väl polisanmält eller i alla fall tagit mig i kragen. Men ingen av dem har sagt ett ljud. Sen ska vi komma ihåg att lika många är kvar och de förstår inte alls de här åtta, säger han.
De föräldrar som tagit sina barn ur klubben har också reagerat på att tränaren suttit med barn i knät på olika danstillställningar. Detta har mannen kommenterat tidigare i EP och han vidhåller sin inställning att detta inte är konstigt.
– Även där har jag som ledare en skyldighet att ta hand om eleverna. Är de nervösa eller ledsna så är det så man gör.
Gör ledare i andra klubbar så?
– Ja, det har jag sett. Men även detta låter konstigt när det tas ur sitt sammanhang, man behöver ju veta vad som hänt innan. Ibland sitter barnens föräldrar bredvid, säger han.
Behöver inte du som tränare tänka dig för när det handlar om fysisk beröring av barn?
– I ljuset av det som hänt så, ja, jag måste kanske börja tänka på det. Men återigen, jag har aldrig varit med om att någon tagit upp det med mig, säger han.