Mikael Larsson var fortfarande vaken när han hörde något konstigt i huset.
– Det knakade och sprakade på ett sätt det inte brukar göra. Jag är känslig för sådana där ljud, säger han.
En kort tid senare förstod han att det brann i huset och att de måste ut. Hustrun Miriam och de två döttrarna, fem och sju år, låg och sov.
– Jag är fortfarande chockad, men har försökt hålla mig så lugn som möjligt, säger han.
I natt har de sovit några timmar hos svärföräldrarna, men nu har han haft kontakt med försäkringsbolaget som har sett till att de kan flytta in på hotell.
Han är ytterst tveksam till om de kommer att kunna flytta tillbaka senare i veckan.
– Det är förstört, allt är genomblött. Det står vatten i lägenheten, säger han.
I väntan på nyinköp av kläder är han på jakt efter ett par byxor.
– Tröjor kan jag nog låna av svärfarsan, säger han.
Carola Karlström, som arbetar ideellt i Lokalen, som drivs med hjälp av Hyresgästföreningen, säger att de just nu håller på att sortera säckar och kassar med inlämnade kläder.
Hon och andra kvinnorna, som alla bor i närheten, erbjöd sängplatser till drabbade, men det löste sig på annat sätt. Lokalen har varit öppen under natten.
Ann-Sofie Millberg säger att hon är väldigt tacksam att bo i ett bostadsområde med så mycket kärlek.
– Alla som erbjudit sig att öppna sina hem, som lämnat kläder hit och de som hört av sig för att bjuda på mat, säger hon.
De hade hoppats att kommunen skulle ha hållit öppet längre på Västerledsskolan.
– Vi vet ju inte riktigt hur vi ska organisera allting. De har uppmanat de boende att köpa nytt och lämna in kvitton, men vi lever ju i en verklighet där folk kommer hit och får matkassar, säger Ann-Sofie Millberg.
På måndagen är det meningen att matutdelningen skulle flytta till S:t Lars kyrka. Päivi Posio är en av dem som jobbar med det.
Mitt i den förändringen blir det en storbrand.
Flera drabbade kommer in och får en kram och kanske hjälp med kläder.
– Allt är kvar därinne. Som tur är har jag fått hjälp av en brandman som gick in och hämtade mina mediciner. Jag får ju inte gå in på grund av rasrisken, säger Marie Sandberg, som får hjälp med en kappa.
– Jag var som tur var hemma hos min son och mina barnbarn i natt när det började brinna i natt.