– Du ser hur mycket grejer vi har på oss. Var ska man ha allt?, säger Petter Högberg, områdespolis, med ett leende.
Sedan två år tillbaka bär han förutom batong, "pickan" – som han själv kallar den, radio och elchockvapen även en kroppskamera. Den väger kanske inte så väldigt mycket, men många bäckar små måste i varje fall samsas på en polismans överkropp.
Vilka poliser använder kroppskameror?
– Poliser i yttre tjänst ska använda den i sitt arbete. Och jag förstår det som att nu börjar man uppnå målet – att alla har en. Jag tycker den är jättebra. Jag har haft kamera i två år nu ungefär.
Kroppskameran är kopplad till polisens arbetsmiljö. Rekommendationen är att den används vid hot, våld, trakasserier och otillåten påverkan.
– Och det är ett bra hjälpmedel till exempel vid en husrannsaken. Då får vi en helhetsbild av bostaden och kan gå runt och filma innan vi börjar ta stillbilder.
Är huvudsyftet att polisen ska kunna känna sig tryggare eller dra nytta av filmerna i utredningar?
– Både och. Det finns exempel där kroppskameran har hjälpt till i utredningar. En bild säger mer än tusen ord och man kan se ett helt händelseförlopp. Men det är också bra för vår arbetsmiljö eftersom vi utsätts för mindre hot. Sen finns det alltid de som vi ingriper mot som vill veta mer, som har synpunkter på hur det gått till. Då är det bra att det finns film.
Kamerorna är inte personliga, utan polisen kvitterar ut en inför varje arbetspass och lämnar tillbaka när passet är slut.
– Vi kan till exempel ta en kamera här och åka och jobba i Stockholm och lämna den där. När man går på sitt pass och tjänstgör så tar man en kamera och då är de alltid uppdaterade och har laddat batteri.
Det ska finnas en anledning till att kameran slås på. Vid en vanlig trafikkontroll blir den som blir stoppad inte filmad berättar Petter Högberg och tillägger:
– Om inte personen blir irriterad och aggressiv eller använder otillåten påverkan och vill köpa sig ur situationen, då slår vi på.
Ett pip hörs när Petter Högberg knäpper på kameran. Ett ljud som troligtvis inte undgår många. Polismannen själv är den som utifrån vissa angivna kriterier och ändamål startar inspelning på kameran.
– Speciellt i krogmiljö har den en väldigt bra effekt. För är folk uppe i varv och de ser att man kommer med en kamera... och speciellt eftersom den piper lite när man knäpper på den – då reagerar de.
Blir de som små ljus då?
– Ja, lite så är det ha, ha. Då brukar de lugna ned sig. Och det är ju det man vill uppnå, för det är ju brottsförebyggande. Folk vill inte fastna på film.
Kan en polis välja att inte filma ett ingripande om hen tror att det finns risk för övervåld från eget håll?
– Det kommer alltid finnas en risk. Polismannen bestämmer ju själv när man vill filma. Men ska man hårdra det så finns det regler som ska följas. Kameran skulle ju kunna spela in hela tiden, men då tror jag att det bryter mot lagar som skyddar integriteten, man får inte filma hur som helst.
Än så länge kan poliserna inte streama filmerna men har tillgång till dem med en gång. Inspelat material sparas i 62 dagar.
Vilka kameror har varit till mest nytta för polisen?
– Jag skulle nog säga att de fasta kamerorna. Där har vi haft hjälp av dem i den utredande och lagförande delen. Det finns fler bra exempel från fasta kamerorna än från kroppskamerorna. Och vad gäller just kroppskamerorna så är det oftast försvarsadvokater som begär ut filmerna.