– Det värsta var skammen. Jag ville att ingen skulle veta att jag levde såhär, säger Jenny som egentligen heter något annat.
Hösten 2021 hade Enköpingsbon Jenny varit sjukskriven från sitt jobb i nästan ett år på grund av utmattning och hon hade precis börjat arbeta igen på deltid. Men den knappa sjukpenning och lön hon fick räckte inte för att täcka alla kostnader, hon levde på existensminimum och i takt med att pengarna försvann från kontot började Jenny bli allt mer desperat.
– Jag höll skenet uppe för familj och vänner men inom mig var det kaos, ekonomin var ju körd i botten. Varje morgon när jag vaknade hade jag samma tanke: hur får jag tag på pengar idag?
Lösningen blev att logga in på en nätcasinosajt och försöka spela till sig pengar, men vinsterna uteblev. I stället fastnade Jenny i ett spelmissbruk som hon trodde att hon hade lämnat bakom sig för gott. Hon hade tidigare haft en beroendeproblematik som hon hade lyckats bryta några år tidigare men nu var hon tillbaka där framför datorn, redo att satsa pengar hon egentligen inte hade.
– Jag hade lovat mig själv att aldrig besöka de där sajterna igen, men tro fan att jag loggade in ändå. Jag skulle ju bara kamma hem en storvinst så skulle mina problem vara lösta.
Efter den dagen i september var snöbollen i rullning. Jenny spenderade sina kvällar och nätter med att spela. De pengar som skulle gå till att betala hyran och elräkningar gick rakt ner i spelbolagens fickor, familj och vänner lånade henne pengar till mat men de försvann på samma sätt. Hon tog även åtskilliga sms-lån för att kunna fortsätta sitt spelande, i hopp om att nästa snurr på den digitala Jack-Vegas-maskinen skulle ge hennes ekonomi det lyft hon behövde. Totalt spelade hon bort uppemot 7000 kronor i månaden.
Men det var också något annat som gjorde att Jenny sökte sig till spelsajterna kväll efter kväll: Det kändes spännande.
Att spela blev ett sätt att fly verkligheten, att inte behöva fokusera på ångesten som växte för varje dag som gick.
– Under mitt liv har jag haft flera trauman och att spela blev som en slags tröst, jag behövde inte tänka på det som varit jobbigt.
Jenny är dock långt ifrån ensam om sin problematik. Spelberoende klassas som en sjukdom och enligt Folkhälsomyndigheten har omkring fyra procent av alla svenskar mellan 16 - 84 år någon form av spelproblematik. Nätpoker och onlinecasinon med höga vinster är ofta extremt beroendeframkallande och för många, likt Jenny, är det svårt att bryta ett spelberoende om man inte får hjälp.
För Jenny kom den hjälpen i form av Enköpings kommun och Nyängens öppenvårdsmottagning där hon fick stöd, men vägen dit var lång. I mars 2023 hade verkligheten hunnit ikapp henne, långivarna slutade ge henne sms-lån, ekonomin var lika svajig som när hon hade återupptagit spelandet hösten 2021 och nu hotade hyresvärden med vräkning om Jenny inte omgående betalade hyran.
Hon fattade ett avgörande beslut – att våga be om hjälp.
– Det var ett val om jag skulle leva eller dö. Jag ville inte bli hemlös, jag ville inte dö. Jag är en glad person som är nyfiken på livet så jag valde att fortsätta leva men jag förstod att jag inte kunde ta mig igenom det här utan hjälp.
När hon väl fick stöd av socialtjänsten gick det fort. Jenny hade flera möten med en behandlare och tillsammans tog de fram en plan för hur hon skulle ta sig ur sitt missbruk och bort från spelsajterna. Den nionde maj i år inaktiverade hon sitt konto på de spelsajter som tagit så stor tid av hennes liv.
– Det var en sådan jäkla lättnad, jag kunde inte logga in. Samtidigt var jag nervös för om mitt beroende skulle ta en ny form.
Sedan dess har hon fortsatt med regelbundna behandlingsbesök på Nyängen. Idag spelar hon alls, i stället fyller Jenny sina dagar med fotografering, skogspromenader och återhämtning. Hon är fortfarande heltidssjukskriven och hon har nyligen ansökt om skuldsanering via Kronofogden för att betala igen skulderna. Under hösten har hon också deltagit i kommunens nya stödgrupp för spelmissbrukare för att öppet prata om sitt beroende med andra.
– Det har varit jättebra för mig att se att jag inte är ensam. Jag hoppas att jag i framtiden kan dela med mig av min historia till andra som har det svårt.