Vårt Enköping
Var centrum bättre förr? Det kändes fräscht och modernt att ersätta träkåkar och andra lägre byggnader med betongkolosser för 50 år sedan. Tänker vi möjligen annorlunda nu när de centrala delarna av Enköping håller på att omvandlas på nytt?
– Nej, nej, inte var det bättre här i Enköping på 50-talet när jag kom hit, säger Berit Rönngren och går sakta över det splitternya Kammakartorget i sällskap med hunden Morris, strax efter att kommunen öppnade det nya gångfartsområdet tidigare i veckan.
Här får bilarna får köra max sju kilometer i timmen och några bilister smyger sakta förbi oss i korsningen Eriksgatan-Torggatan.
Berit Rönngren, Erik Löfgren och flera andra flanerande Enköpingsbor stannar upp och pratar en stund.
"Snyggt. Stilrent. Sedan ska det planeras träd fram på vårkanten. Hoppas alla lokaler blir uthyrda i bottenplanet", lyder några kommentarer.
Kanske den planerade grönskan har sällskap av ett par restauranger och några butiker om vi står här vid samma tid nästa år?
– Vi bor däruppe, pekar Nina Hed som är ute med jycken Ludde och visar mot en av balkongerna som vetter mot torget.
– Vi trivs väldigt bra med läget, säger hon.
Att det skulle heta Kammakartorget fastslogs av miljö- och byggnadsnämnden redan 2015, men namnet Lilla torg, efter bostadsprojektet, hängde kvar ett bra tag.
– I samband med de utgrävningar som gjorts på Pausparkeringen har det visat sig att det funnits ett kammakeri på platsen, förklarade Matz Keijser (S), dåvarande ordförande i miljö- och byggnadsnämnden, i samband med beslutet.
Det hantverksmässiga namnet knyter an till angränsande kvartersnamn som Gelbgjutaren, Mjölnaren och Kopparslagaren och den konstnärliga utsmyckningen på torget ska lyfta fram Enköpings historia.