Svar till insändarförfattaren Bekymrad
Ja, det är en besvärlig tid vi lever i med många ”måsten” och många krav. Alla måste ta sitt ansvar, föräldrarna ska ta sina delar och skolan ska ta sin. Jag delar din uppfattning att kostnaden för samhället blir väldigt hög för varje individ som inte lyckas få ett godkänt resultat från sin skoltid.
Av eleverna som gick ur grundskolan i Enköping förra året nådde 87 procent till att ha behörighet att söka gymnasium. Det är som du nämner inte 100 procent, vi i styret har som mål att nå 100 procent. Kommer vi att nå till 100 procent? Nej, det kommer vi aldrig att kunna göra, men vi kan försöka komma ytterligare en bit upp på skalan. Vi vet att ca 6 procent som inte lyckas beror på sjukdom, att de är inflyttad från annan stad till skolan under de sista skolåren eller att man är nykommen till Sverige. Dessa 6 procent vet vi om och är svåra att göra något åt från skolans håll. De andra 7 procent vet vi för lite om, varför misslyckas dessa elever?
I år gav nämnden förvaltningen i uppgift att analysera varför vi inte når dessa procent av elever och vad vi kan göra åt det. Några av dessa elever är säkert högpresterande och har svårt att motivera sig och kan hamna i en trend av hemmasittande, men vi vet inte. Om vi kan ta reda på vad orsaken är till att individer inte når ett godkänt resultat, då har skolan lättare att finna ett sätt att även få med dessa elever på banan.
Det finns idag på alla skolor stöd till både lärare och elever i form av elevassistenter, speciallärare, lärarassistenter mm som gör ett fantastiskt bra jobb, men är de tillräckligt många? Det finns även en annan aspekt, skolledningen. Det är oerhört viktigt hur en skola leds och organiseras. Enköping har duktiga och kompetenta skolledare, men alla kuggar i det här spelet måste samverka för att nå ett bra-bättre resultat.
Jag tror dock att ”det man sår, får man skörda”. Med det menar jag att kraften ska läggas på förskola och lågstadium där eleverna får en bra start och tillräckligt med stöd för att under senare skoltid kunna arbeta mer självständigt och tillsammans med andra. Men det är också viktigt med föräldrastöd, en aktiv fritid, goda kamrater och engagemang. Alltså ingen ”quick fix”.