I EP måndag 25 maj kunde man lära sig att ”Dikesunderhåll (…) är en av de viktigaste åtgärderna för att minska övergödningen”. Bildmaterialet visar raka, djupa diken med leriga kanter utan vegetation som för mig snarare visar ett suveränt sätt att släppa partikelbunden fosfor rakt ut i Enköpingsån och därmed Mälaren och Östersjön.
Jag vill här först säga att jag mycket väl förstår översvämningsproblematiken och viljan att göra något åt detta. Ur den synvinkeln kan jag absolut godta åtgärderna. Problemet är påståendet att den här formen av dikesunderhåll skulle vara ett sätt att minska övergödningen. Har jag missat någon viktig ny forskning? Jag skulle vara tacksam om Enköpings kommun eller kanske ännu hellre Petter Ström på Hushållningssällskapet i så fall skulle kunna presentera den för mig. För annan information än vad jag uppfattar som alternativa fakta rekommenderar jag Naturvårdsverkets rapport 6777 Miljökonsekvenser av markavvattning och dikesrensning - En kunskapssammanställning som lätt kan laddas ner från nätet. Här kan man bland annat läsa: ”i områden med kontinuerligt höga halter av fosfor i dikesvattnet kommer dikesrensning att medföra en minskad kapacitet att binda löst fosfor, eftersom både ytor för sorption (fina partiklar) och mikrobiell biomassa tas bort från diket.”
Den enda situation jag kan tänka mig där en sådan här dikning skulle kunna minska övergödning är om en lantbrukare gödslat åkermarken och en översvämning sköljer ut fosfor, som var tänkt att bindas in i grödan, innan tillväxten satt fart på våren. Man kan då fråga sig om marker som är så pass översvämningsbenägna överhuvudtaget borde användas för odling. Kanske man hellre borde låta översvämningarna sedimentera fosfor på en rejäl grässvål och låta näringen omsättas i kossor så snart marken kan beträdas i stället.
Jag har under nästan 25 år indirekt arbetat med att undersöka effekter av övergödning i både hav och sötvatten genom att i olika projekt inventera vegetationen under vattnet. Ett ganska bra sätt att över tid kunna påvisa förändringar orsakade av ökad eller minskad näringstillgång. Under senare tid har man kunnat se åtskilliga initiativ för att minska näringstillförseln till våra vatten vilket i vissa fall också redan gett resultat som t.ex. en rikare undervattensvegetation och större djuputbredning av den rotade växtligheten tack vare ett klarare vatten. Denna dikning verkar sorgligt nog inte höra till dessa initiativ.