Replik till insändarsvar av Maria Nordling 22/12
Tack för att du tog dig tid att svara, Maria! Tyvärr känner jag mig inte alls lugnad, men ta det inte personligt. Varför väljer vår representativa demokrati med arvoderade politiker och högavlönade chefer att skicka fram en ensam tjänsteperson utan faktiskt ansvar i de konkreta besluten, att klä skott för dem som verkligen borde svara?
Min kritik gäller kommunledningen i form av politiker och chefer, inte de hårt arbetande tjänstepersoner som inte annat kan göra än vad de blir tillsagda ovanifrån.
Som jag förstår hållbarhetsarbetet så har det tre delar: ekonomisk, ekologisk och social. Kommunen lyfter Stationsstaden som bra exempel och det verkar vara ett spännande projekt som jag ska läsa mer om.
Men mellan publiceringen av min insändare och kommunens svar beviljade byggnadsnämnden enligt EP ånyo bygglov för många fler radhus i Ekolsund än de färre villor som det planerats för.
I min värld är det ett stort trovärdighetsproblem att kommunen lyfter planeringen av Stationsstaden som bevis på hög hållbarhetsambition samtidigt som kommunen genom bygglov beviljar ett nytt Skolsta eller Lillkyrka vid Ekolsunds slott utan föregående planering för en ny (hållbar?) kransort. En ny kransort långt från förskola och skola rimmar i mina öron illa med kommunalekonomisk hållbarhet.
Antalet persontransporter med motorfordon (oavsett drivmedel) är rimligtvis större till och från ett perifert beläget radhusområde med 200 hushåll än ett motsvarande område med 50 villor. Särskilt när skola och förskola saknas. Detta rimmar i mina öron illa med ekologisk hållbarhet i form av klimatkontrakt och löftet att 2030 vara en klimatneutral kommun. Är det inte framför allt persontransporter vi behöver minska? Och gärna energieffektivisera generellt?
Men framför allt: Hur kan en kommun säga sig vilja värna social hållbarhet, medborgardialog och demokrati och samtidigt inte ens välja att ta strid för att Ekolsund förverkligas i enlighet med hur det planerades och prövades genom en demokratisk process?
Kanske är det som bygglovschefen säger, att det juridiskt korrekta är att utgå från plankartan och ignorera allt annat. Men andra delar av kommunen säger ju att det inte är så enkelt. Varför inte låta det prövas i domstol först då? För alla tre hållbarheters skull? Och hur kan det inte ens vara ”önskvärt" att tolka enligt uppenbar avsikt i planeringen, för att använda byggnadsnämndens ordförandes ord? Jag trodde hållbar samhällsutveckling stod högt på listan bland politiskt önskvärda resultat.
Det är i detta ihåligheten ligger: Stora ord och tomma löften om framtida mål parallellt med direkt motsatta vägval i samtida konkreta beslut.
Gott nytt!