"Jag saknar mina kompisar i skolan" säger Linus, 10.
Han, pojken som vi valt att kalla Linus, tar raska kliv över köksgolvet och sätter sig i kökssoffan. Hemma.
Hans kompisar har efter jullovet satt sig vid skolbänkarna. Men inte Linus. Han är för rädd för att gå till skolan.
På ljudupptagningarna från Linus mobiltelefon på köksbordet hörs rösten från hans elevassistent, som ska vara ett stöd i skolan. Men istället har han en hånfull röst:
"Vem tror du att du är Linus skitunge? Lyssna på det här nu."
När Linus säger att han tänker berätta för sin mamma att han blir kallad skitunge, svarar elevassistenten honom:
"Okej, gör det du. Din lilla apa."
I de andra inspelningarna som Linus gjort är även de från när han är ensam med sin elevassistent i skolan. Han får höra att alla andra barn har klarat sina uppgifter, det är bara han som inte klarat dem. Bara han. Att det är hans fel. Att han är sjuk.
"Du är tokig". "Du är galen, riktig galen"
När Linus ett flertal gånger gått till sin lärare och berättat hur elevassistenten behandlat honom så har han inte blivit trodd. Läraren tror inte att Linus talar sanning. Istället blir han tillrättavisad gång på gång när de andra skolbarnen gått ut ur klassrummet.
– Han har sagt att jag ljuger och hållit fast mig i armar och handleder. Och vridit, inte släppt taget. Så pass hårt så det gjort ont och ibland blivit märken, säger Linus och visar hur läraren använt sina händer.
Händelsen är polisanmäld men föräldrarna känner inget gehör från skolan. Någonstans krävdes bevis för vad som var sant och inte. Med sin mobiltelefon spelade Linus in vad elevassistenten sa till honom. Inte bara i en, utan i flera olika inspelningar.
Du är tokig. Du är galen, riktig galen. Du är sjuk. Det är ditt fel.
Linus spelade in elevassistentens kränkningar
– Vet du vad en fähund är? Det känns som om jag behandlas som en fähund i skolan, säger Linus, där han sitter vid köksbordet.
Han har en lite busig kalufs och pigga, stora ögon. Snabbt kommer en förklaring från honom på vad en fähund får stå ut med och ett konkret exempel på hur det känns.
Linus sitter vid köksbordet hemma och ritar. Egentligen borde han vara i skolan.
Linus ser ut som vilken fjärdeklassare som helst. Men i skolan behöver han extra stöd av en assistent. Något som också fastslagits i en åtgärdsplan att han har rätt till.
Maja, mamma till Linus, berättar att två olika större utredningar gjorts av psykologer som visar att det inte finns någon nedsättning på hans intellektuella funktioner. Han har en språkstörning och mår bra av bland annat bildstöd.
Det här är hans femte assistent. De byter hela tiden, trots att det inte finns någon anledning
Maja
Mamma
– Förra årskursen hade Linus en assistent som var så duktig. Hon var fantastisk, för hon hade så mycket pedagogisk kunskap och erfarenhet, klickade verkligen med Linus och kommunikationen med oss här hemma var jättebra.
När Linus gick över till årskurs fyra så skulle assistenten stanna kvar på lågstadiet bestämde skolledningen. Och Linus skulle få en ny assistent.
Och det är här, efter ett fint sommarlov, som den här pojken får börja uppleva något i skolan som föräldrarna liknar vid trakasserier.
Skolstarten
De första två veckorna sitter Linus ensam i klassrummet med en ny lärare men utan en assistent. Mamma Maja både ringer och mejlar till skolan för att få veta varför. Men det finns ingen i skolan som återkopplar.
– Så jag åker dit för att själv se vad som händer, säger Maja.
När hon i ett mejl till läraren dagen efter framför att hon kände sig tvungen att åka dit och ta reda på vad som egentligen försiggår, och att det var en besvikelse och till och med värre än hon hade befarat, så svarar inte läraren på det mejlet heller.
Istället skickas, likt med tidigare mejl, det vidare till skolans rektor.
Familjen säger att skolans rektor sänt obefogade orosanmälningar till socialtjänsten.
Linus mamma Maja och pappa Johan, som vi valt att kalla dem, har fått kämpa hårt för att Linus ska få hjälp i skolan. Något föräldrarna säger resulterat i att de inte är speciellt populära hos skolans rektor.
– Rektorn, han har gjort det väldigt tydligt att han vill inte ha barn med speciella behov. Linus har en språkstörning, och han vill inte att såna barn ska gå på skolan. Han tycker de ska gå på särskola, säger Maja.
Föräldrarnas kritik till skolan angående Linus olika rättigheter bemöts av rektorn med en orosanmälan till socialtjänsten.
– För den finns inga belägg, rena påhitt, säger Maja.
Rektorn vill att Linus ska gå i en särskola istället
Maja
Mamma
Rektorn vill bland annat göra en egen psykologisk utredning av Linus för att se om han är i rätt skola eller bör gå i särskola.Trots att föräldrarna ska ha visat upp de två tidigare utredningarna för skolan, som psykologer gjort.
En socialsekreterare beslutade att det inte fanns några skäl till vidare utredning av orosanmälan. Problemen gällde ju inte hemma utan i skolan. Rektorn skickar ytterligare en orosanmälan. Inte heller den leder till utredning.
Den nya assistenten
Ett par veckor in på höstterminen får Linus till slut en assistent. En assistent som Linus tillbringar ensamma stunder med ibland. Istället för att sitta i klassrummet så ska han i lugn och ro få stöd i ett enskilt rum tillsammans med sin elevassistent.
– Vi märker ju med tiden att Linus förändras i sitt beteende. Han har blivit lite stökig och vi har inte förstått vad det beror på, för han är ju egentligen världens snällaste kille.
"Jag tycker om djur" säger Linus, och lockar på sin kanin.
Och då berättade Linus att hans assistent och även den nya läraren inte var schyssta mot honom. Det var inte helt enkelt för honom att förklara för sina föräldrar, så hans mamma kontaktade läraren för att ta reda på vad som stod på.
– Läraren svarade bara varje gång att Linus ljuger och att han är så besviken på honom för att han säger sådana här saker, säger Maja.
Linus uppskattar det till att läraren ska ha under två månaders tid, åtta, nio gånger, varit arg och fysisk när han inte tyckt att Linus arbetat tillräckligt bra eller lyssnat.
– Det här är helt oacceptabelt att ett barn ska bli tillrättavisad fysiskt för ohörsamhet. I efterhand dessutom, säger Maja.
Kränkningarna och hånen från elevassistenten fortsatte. Linus självförtroende och arbetslust bröts ned.
Men han har kraft och mod att spela in vad assistenten säger.
Samarbete med skolan
Maja är tårögd. Hon berättar om känslan av skam över att familjen blivit orosanmäld. Även om hon vet innerst inne att det inte är en dom utan just enbart en anmälan om oro.
– Att bli falskt anklagad och straffa familjen för att vi klagar och ställer krav känns fruktansvärt, säger Maja.
Att prata med rektorn om hur samarbetet med skolan ska kunna ske framöver på bästa sätt känns omöjligt efter orosanmälningarna. Istället vänder sig föräldrarna till verksamhetschefen för grundskolorna i Enköpings kommun för ett möte.
Verksamhetschefen fick veta av Johan, Linus pappa, att det finns inspelningar av assistentens kränkande ord mot Linus och höll med om att det inte var bra.
– Första samtalet vi hade över telefon i en halvtimme var bra, berättar han.
Därefter ville hon att rektorn skulle vara med på mötet med föräldrarna – om de ville träffa henne.
– Det sa vi nej till. Vi vill kunna tala fritt om vad som hänt utan att han är med, säger Johan.
Verksamhetschefen vägrade ett möte utan att rektorn närvarade, och sedan hördes hon inte av mer. Det blev knäpptyst.
Den nya skolchefen berättade offentligt när hon tillträdde att barnen ska kunna känna framtidstro. Obegripligt.
Johan
Pappa
– Det kändes otänkbart för oss efter allt som han har utsatt oss för. Varje gång som vi riktat kritik mot skolan och deras bristande stödinsatser har rektorn skickat en påhittad orosanmälan till socialtjänsten, säger Maja med en suck.
Vågar inte gå till skolan
Linus visar upp en block där han skrivit kinesiska tecken han lärt sig. Han läser högt vad de betyder. Glaset med mjölk på köksbordet får flytta på sig en bit när han ska visa fler teckningar han gjort. Han tycker om att rita djur.
– Vänta, jag måste springa och hämta mina scoutmärken också och visa, säger Linus.
"Här är några av mina scoutmärken" berättar Linus.
Han berättar vilka ämnen han är bra på i skolan. Och att han har kompisar i skolan som han tycker om. I hans röst finns nyfikenhet och det verkar som han tycker om att lära sig mer.
– Men min lärare är arg över att jag ligger efter med läxorna.
Och Linus säger bestämt att han vill ha en ny assistent.
Vad tänker du om att gå till skolan?
– Jag vill inte gå till skolan för jag är rädd för att de ska fortsätta. Jag tycker inte om det när de gör så för jag känner mig kränkt. Det här måste få ett stopp. Jag känner mig inte trygg i skolan, säger Linus.
Maja och Johan säger att det finns fler barn på skolan som behöver stöd. Linus är inte det enda:
– Rektorn behöver göra det bra för alla barn på skolan. Inte bara för Linus. De här barnen kan inte bara städas bort, säger pappa Johan.
Vad ska vi göra? Ska vi följa med till skolan och vara med honom hela dagarna?
Maja
Mamma
– Jag känner mig helt desperat. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag klarar inte att ta den här fighten med skolan. Vi känner oss hjälplösa. Linus har rätt till att känna sig trygg när han går till skolan, säger Maja, och rösten spricker.
Skolinspektionen har tagit emot en anmälan och skickat ärendet vidare till Barn- och elevombudet (BEO) som bevakar barns och elevers rättigheter. Det är den myndighet som utreder uppgifter om kränkningar i skolan.
Medan Linus är hemma och missar skolan, allt medan dagarna blir veckor. Linus föräldrar säger att sonen visserligen har skolplikt, men inte vill tvinga honom till skolan om han är rädd.
Skolans ansvar
Rektorn för Linus skola, John Danielsson, säger att han inte riktigt vet vad ärendet gäller som kommit in till Skolinspektionen när EP kontaktar honom. Och så länge som han inte fått ta del av den från sin så kallade huvudman, som är kommunens Utbildningsförvaltning, tänker han inte prata om enskilda elever i en intervju.
Men han är villig att träffas för att diskutera kränkningar generellt.
John Danielsson, skolrektor.
Dag fem efter vår första kontakt visar John Danielson in på ett rum på skolan och tar plats i en stol för en intervju. Dagen innan har han i ett mejl hälsat oss välkomna och skriver ”Du nämnde en anmälan till skolinspektionen, det finns idag ingen aktiv anmälan hos huvudmannen som gäller min skola”.
På Skolinspektionens sajt fanns dock sedan två veckor en anmälan offentligt registrerad med ärendenummer och möjlighet att beställa handlingarna på åtta sidor plus ljudfil.
Han berättar att vad gäller kränkningar som handlar om elev mot elev så använder skolan en digital kränkningsanmälan som kommer till den kränkta elevens mapp. Efter det kommer den till hans kännedom och även huvudmannens kännedom, som är Utbildningsförvaltningen.
Och om det gäller personal som kränker skolelever?
– Då blir ju alltid jag delaktig i utredningen, säger John Danielsson.
Känner du till om det varit några kränkningar i skolan här som inte liksom inte kunnat få någon lösning? Som varit från skolpersonal mot elev?
– Nej, inte som vi har nu.
Att Linus själv och hans föräldrar, berättat för sin lärare om hur elevassistenten behandlat honom verkar inte självklart ha lett till någon kränkningsanmälan. Att han nu sitter hemma sedan några veckor tillbaka och inte vågar gå till skolan, är ingenting som i det här fallet har bedömts som ett fall av olösta kränkningar.
EP spelar upp några ljudupptagningar för John Danielsson. Han får höra elevassistens ord om att Linus är en skitunge. En liten apa. Att Linus är sjuk och korkad. Att Linus har en hjärna som en björn.
Rektor Johan Danielssons ögonbryn höjs, hans ögon söker sig ut genom fönstret en stund och blickar ut över sin skola.
Vad tänker du?
– Jag blir väldigt, väldigt beklämd blir jag. Och skulle till och med säga lite chockad.
Det här är ett par exempel av flera inspelningar som finns som gäller en elev som blir kränkt av sin elevassistent på skolan.
– Ja, jo, det hörde jag.
Men det är ingenting du känner till sedan tidigare?
– Jag kände till att det fanns en inspelning men jag hade inte hört inspelningen, säger John Danielsson.
Väntan på återkoppling
När EP frågar Sofie Friberg, som är verksamhetschef över grundskolorna i Enköpings kommun, om en intervju vill inte heller hon svara på frågor om enskilda elever. Hon säger att om det kommit in en anmälan till Skolinspektionen så är det inget kommunen har fått ta del av.
Sofie Friberg uppger att hon inte kan ses för en intervju och inte svara på frågor om ett specifikt ärende. Vi får ställa generella frågor via epost. Efter mejlväxling är hon öppen för att svara på vissa följdfrågor på telefon.
Sofie Friberg är verksamhetschef grundskola vid utbildningsförvaltningen i Enköpings kommun.
Hon bekräftar att hon har kontakt med vårdnadshavarna i det ärende hon inte vill kommentera i detalj, genom att säga att hon tycker hon har en god kommunikation med dem och även kommunicerar med rektorn.
Generellt, när en vårdnadshavare som känner att den inte fått gehör på skolan vänder sig till dig som verksamhetschef angående kränkningar, vad kan just du göra för att så snabbt som möjligt ingripa? Och vem förväntar du dig ska agera och ta vårdnadshavares berättelse på allvar?
"Jag har ett ansvar att säkerställa att alla anmälningar om kränkande behandling tas på allvar. Enligt Skollagen ska huvudmannen se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande behandling. Om en vårdnadshavare vänder sig till mig med en sådan fråga, kommer jag att se till att en utredning inleds och att relevanta åtgärder vidtas. Jag förväntar mig att rektorn och berörd personal agerar för att säkerställa att elevens trygghet återställs" skriver Sofie Friberg som svar.
Mamma Maja och pappa Johan säger att verksamhetschefen under lång tid har känt till att föräldrarna inte klarar av att ha en dialog med rektorn på skolan. Nu har det gått flera veckor in på vårterminen utan återkoppling. De ställer sig frågan vems ansvar det är se till att Linus kan återgå till skolan och känna sig trygg.
Pappa "Johan" och mamma "Maja" har lämnat in en anmälan till Skolinspektionen.
– I början av december var vi väldigt angelägna om att få hjälp eftersom vi stängts ut från alla möten och planeringar och ingen ville prata med oss om hur Linus mådde. Men Sofie Friberg svarade "Jag kan inte göra någonting. Det här är inte mitt bord, jag kan inte blanda mig i detta. Ni får prata med rektorn".
Samma dag som EP tar den första kontakten med rektorn, så bryts tystnaden mot föräldrarna.
– Sofie Friberg ringde plötsligt oss och gick till slut med på att även träffa oss. Utan rektorn. Hon sa att 30 minuter borde räcka. På mötet sa hon att alla har olika sätt att se på detta. Det enda vi var överens om var att Linus måste tillbaka till skolan, berättar Johan.
De spelade upp ljudinspelningar för henne under mötet.
– Då reagerade hon. Hon sa att hon skulle kontakta rektorn direkt så han och skolan skulle kunna utreda saken. Det är första gången hon nämner att det ska utredas. Men hon ville inte lyssna på alla inspelningar och vi fick be henne flera gånger att läsa mejl och påhittade orosanmälningar, eftersom att hon tyckte att hon visste allt hon behövde veta redan, säger Maja.
Jag tycker vi aktivt försökt hitta vägen men sen har vi inte lyckats
John Danielsson
Skolrektor
John Danielsson säger att han nu kommer använda sig av en medlingsfunktion från kommunen för att kunna ha en dialog med föräldrar och hitta lösningar:
Vad tänker du om ditt ansvar när dialogen med föräldrar inte fungerat? Borde en medlare kopplats in mycket tidigare?
– Jag tycker vi aktivt försökt hitta vägen men sen har vi inte lyckats. Det är klart att det kunde kopplats in tidigare ja, med facit i hand.
Verksamhetschefen hade upplyst kvällen innan vår intervju om en ljudfil. Sa hon inte att det var allvarligt?
– Det är klart hon sa att det var det, men jag hade stängt ned för kvällen. Så jag hade lyssnat på den filen, det var en kortare fil, men hela den filen du spelade upp för mig var första gången jag hörde.
Så du hade fått höra en annan fil?
– Ja en, precis egentligen innan vi träffades men den var kortare. Men den var inte okej den heller på nåt sätt, säger John Danielsson.
På onsdagen, den 29 januari, har Skolinspektionen registrerat att det finns ett ärende från Barn- och elevombudet om en riktad tillsyn vad gäller behandlingen av en elev på skolan. Enköpings kommun ska svara på en lång rad frågor senast i mitten av februari.
– Det är beklämmande att Linus har fått höra det har han fått höra. Så där pratar vi inte med våra elever. Att bli tilltalad på det sättet, det är helt oacceptabelt, säger John Danielsson efter anmälan kommit in till Skolinspektionen.
