Vid den här vändplanen hittades bilen.
Ibland tror de att de ser henne på stan. Magnus Bromark sin mamma. Sara Bromark sin farmor.
För Ewa Bromark var, eller är, en sådan person som nästan alla känner igen. Om hon skulle gå vilse skulle någon känna igen henne. Det är familjen övertygad om. Men nu har ingen sett henne. På över två år.
Det är en sådan där brännande varm måndag, den 16 maj 2022, när Ewa Bromark tar bilen till den lokala matbutiken. Hon köper biskvier. Om våren brukar Ewa alltid gå ut med sin gamla granne Ulla och plocka blommor, men på senare tid har Ulla fått svårt att gå.
Ewa tar bilen till vändplanen bredvid återvinningsstationen, en välkänt bra skogsdunge för att plocka vitsippor att ta med hem till Ulla. Ewa låser bilen, i vilken hon lämnar telefon, plånbok och de nyinköpta biskvierna. Sedan är hon bara borta.
Dagen efter reagerar en man som jobbar i närheten på att Ewas bil som stod vid vändplatsen när han åkte hem från jobbet på måndagskvällen fortfarande står kvar.
– Vi kände direkt att det här är inte normalt, säger Magnus Bromark, ett välkänt namn i Enköping som vd för Sparbanken.
Polisen larmas och inleder en omfattande sökinsats. Hemvärnet, hundpatruller och Missing People hjälper till. Polishelikoptern och drönare susar över norduppländska Österbybruk i flera dagar.
Men polisen hittar inte ett enda spår. Hundarna gör inga markeringar. Det finns inga oförklarliga transaktioner på bankkontot.
Stora delar av familjen samlas i Österbybruk så snart som möjligt. I dagar sitter sedan sönerna Mikael, Magnus och Niclas i sin mammas lägenhet och bara väntar på något slags besked.
– På något vis kändes det som att hon hade råkat ut för något brottsligt, att någon hade plockat bort henne. Har hon sett något hon inte ska se? Har någon tagit henne för att pressa oss på pengar?
På två år hinner man testa varje teori, flera gånger om. Det går inte riktigt att förlika sig med att någon bara spårlöst försvinner i tomma intet.
– Man får på något sätt måla upp en egen sanning i sitt huvud, bara för att försöka få ett avslut som man kan leva med, säger Sara Bromark.
Men hur gör man det?
– Ja, hur gör man det? Man pratar. Vi pratar väldigt mycket med varandra, säger Magnus Bromark.
De kan inte riktigt gå med på en sanning om att Ewa bara gått vilse och kanske ramlat eller fått en hjärtinfarkt. De är mer inne på att någon eller något annat måste ha varit inblandat.
Så arbetar polisen
Klockan 12.59, den 17 maj 2022, anmäldes Ewa Bromark försvunnen. Klockan 16.21 samma eftermiddag inleddes vad polisen kallar räddningstjänst, den typ av sökinsats man genomför om man bedömer att det finns risk för en persons liv eller hälsa. Insatsen beskrivs som väldigt stor och polisen tog hjälp av bland andra Försvarsmakten, Sjöräddningen och Missing People.
Lördagen den 21 maj avslutades räddningstjänsten. Då bedömde polisen att det inte längre var möjligt att hitta Ewa Bromark vid liv.
I dag, två år senare, är polisutredningen fortfarande öppen, men något aktivt arbete pågår inte. Missing People har genomfört några fler sökningar och polisen har gjort sök med likhundar i dammar och våtmarker.
Det är två parallella utredningar som pågår, en rubricerad "försvunnen person" och en rubricerad "människorov".
– Att en utredning rubricerad människorov startades var för att få tillgång till den ”verktygslåda” som då öppnar sig med stöd av reglerna i rättegångs- och brottsbalken. Det finns ingen misstänkt och inget konkret som tyder på att ett brott ska ha skett, säger Mattias Hillerstig, förundersökningsledare hos polisen.
Vi träffar Magnus och Sara några veckor innan årsdagen för försvinnandet. De är en familj med stor sammanhållning. De har alltid varit nära, men de senaste två åren har de om möjligt kommit varandra ännu närmre.
– Vi går igenom det här tillsammans, konstaterar Magnus.
I början grät de mycket. I dag kan de reflektera över hur olika familjemedlemmar har hanterat allt som har hänt individuellt. För någon har sorgen lugnat sig något, för någon annan är den fortfarande högst närvarande.
– Sorg är så personligt. Ibland går man fortfarande sönder. När något händer som man verkligen vill berätta för mamma.
"Tanken på att någon har gjort något mot henne finns där, sedan vet man fortfarande inte vad", säger Sara Bromark.
För Sara var nätterna värst i början. Då kom det mycket tankar. De första dagarna, ja veckorna, gick hon flera mil i skogarna kring Österbybruk, ofta med sin kusin eller tillsammans med Missing People.
– Det var mitt sätt att hantera allt på där i början. Jag kunde inte bara sitta still och vänta. Jag har valt att inte prata med någon utomstående, någon terapeut eller präst. Det känns som att jag har fått den stöttning jag behöver från familjen. Det har känts bättre på något sätt.
Ewa Bromark var hela familjens stormamma. "Hon hade så mycket livsglädje" säger barnbarnet Sara Bromark.
Ewa Bromark var familjens centralgestalt. En stormamma. Efter att hon förlorade sin make 2021 kände hon sig lite ensam. Nästan varje helg åkte hon till Uppsala och besökte barn och barnbarn, om inte familjen kom till henne.
– Hon hade fortfarande så mycket att se fram emot. Hon hade börjat sticka till sitt första barnbarnsbarn, säger Sara.
Magnus fortsätter:
– Så när hon försvann... Det stämde inte. Hon har gått tusen gånger i den skogen och är dessutom rätt så feg. Hon skulle aldrig få för sig att åka iväg till något ställe där hon inte kände sig hemma.
Polis och militär hittade inte ett enda spår.
Ewa var alltså inte en sådan person som avvek från stigen. Hon var den familjen samlades kring, en sammanhållande kraft.
– Hon hade sådan jäkla koll, kom ihåg varenda födelsedag, frågade alltid hur det gick med det här och det där. Hon var alltid väldigt nyfiken, säger Sara.
Ewa var helt frisk och fyllde dagarna med aktiviteter. Boule, syföreningen, kyrkokören och så vidare. På sin 90-årsdag, i april 2022, samlades hela familjen till en stor middag. Alla barnbarn var med. Någon vecka senare firade Magnus Bromark sin 60-årsdag, på sista april.
– Det var sista gången vi såg henne. Och som vanligt stängde hon festen, säger han.
– Jag vet faktiskt inte när hon gick och lade sig? Jag hade i alla fall redan somnat, fyller Sara i.
Har någon tagit henne för att pressa oss på pengar?
Magnus Bromark
Det går knappt att beskriva med ord vad familjen har varit med om. Ordet de själva hela tiden återkommer till är absurt.
– Det tar tid att förlika sig med sina egna tankar. Jag tror att grunden är att man pratar med varandra, vädrar det man känner.
De tre sönerna tog ett gemensamt beslut att vara öppna med vad som hänt. De har berättat på jobbet, på sociala medier och nu i tidningen.
– För oss är det en del i att hantera sorgen. Vi ska inte bära det här själva.
"Hundarna markerade ingenting. Det är så jäkla konstigt" säger Magnus Bromark.
Men att fundera över hur de skulle hantera Ewas lägenhet och alla hennes saker tog tid. I början vågade de knappt slänga någonting.
– Jag tog med grejer hem till mig. Om hon kommer tillbaka kan hon ju få tillbaka grejerna, säger Sara.
Efter en tid började de donera saker. Om Ewa skulle komma tillbaka in genom dörren skulle hon nog ändå bli glad över att krigsdrabbade i Ukraina fått en del av hennes gamla grejer.
Hemvärnet blev snabbt inkallade och letade efter Ewa Bromark i flera dagar.
Att sortera och dela upp saker tog över ett år. Att gå igenom saker som tillhör någon annan, som kanske lever, eller som kanske inte finns mer, är svårt.
– Det är svårt att veta var gränsen går för det privata i en sådan situation, säger Magnus Bromark.
Han som jobbar på bank. Kanske hade det varit naturligt att han skulle ta hand om exempelvis bankkontona, men det kändes för privat. Eftersom Ewa hade skrivit en så kallad framtidsfullmakt till sina söner kunde de redan efter hennes försvinnande få tillgång till hennes bankkonton, betala hyra och avsluta abonnemang.
Nu under våren beslutade Skatteverket, efter en ansökan från de anhöriga, att dödförklara Ewa Bromark. För familjen är det mest en formalitet. Men det är också ytterligare en punkt, även om det inte sätter slutlig punkt.
De två år som har passerat har på flera sätt varit ett konstant sökande, framför allt efter svar.
När en äldre man, även han hemmahörande i Österbybruk, försvann i augusti samma år som Ewa inleddes också en stor insats. Mannen hittades avliden, men inga nya spår efter Ewa Bromark hittades.
I augusti 2022 försvann en 80-årig man, hemmahörande i Österbybruk. Några månader efter Ewas försvinnande gav sig polisen, hemvärnet och Missing People på nytt ut i områdena kring samhället.
"Om de inte hittar henne nu, hittar de henne under älgjakten" sade gubbarna som ofta sitter utanför fiket i Österbybruk förmiddagen efter att Ewa försvann. Den 80-årige mannen hittades avliden under älgjakten, i oktober, det året.
Nu har två älgjakter passerat, men fortfarande har ingen hittat ett enda spår efter Ewa Bromark.
– Man vill veta vad som hände, hur det gick till. Men vi kommer kanske aldrig få veta. Jag tror att just det alltid kommer vara svårt. Man vill ha ett svar, få det på pränt, säger Sara.
Det finns en hoppfullhet i deras röster när de berättar, samtidigt spår av frustration.
– Har det kommit ett rymdskepp och lyft upp henne och kört iväg? Annars borde man ju ha hittat henne, hittat någonting.
Polisen har har gjort sök med likhundar i dammar. Sjöräddningen har också hjälpt till.
På våren 2023 hölls en minnesstund för Ewa. Familjen och många Österbybor samlades i Kyrkans hus. De sjöng och höll tal. Det var ingen begravning utan en minnesstund. Och det var viktigt.
– Vi försökte göra det till en så ljus tillställning som möjligt. Naturligtvis var folk ledsna, men stämningen var ändå lite lättare än på en begravning.
Minnesstunden fick stor betydelse.
Sara Bromark var med och sökte även efter den försvunna mannen, som senare hittades: "Det blev som ett kvitto på att de kan hitta försvunna personer. Så hade farmor varit i närheten hade man hittat henne".
– Någonstans där började jag nog inse att hon inte lever längre. Så det blev en ganska viktig punkt, säger Magnus.
Men ingen slutpunkt?
– Nej. Det vet vi inte. Vi kan inte ha någon begravning med någon gravsten eller så. När pappa dog lovade jag mamma att vi en dag skulle begrava dem tillsammans, att de skulle förenas på slutet.
Det där är ett löfte som han kanske inte kommer kunna hålla. Och det är jobbigt. Just det där "kanske" är nog jobbigast av allt.
Samtidigt reflekterar Magnus Bromark över hur fantastisk människan ändå är. Man tar sig framåt. Nästan hur jobbigt det än är.
