När detta publiceras i pappersform återstår drygt ett dygn till dess att startskottet skjuts för 2018 års Stockholm Marathon.
Jonas Wängberg, 45, från Enköping finns på startlinjen som farthållare. En perfekt uppvärmning till det som väntar senare under sommaren.
Närmare bestämt den 5 juli, då starten för ultraloppet "Trans Sweden 2018" går.
– Det är 545 kilometer långt, från Stockholm till Strömstad. Det längsta jag har sprungit tidigare är Spartathlon, som var 246 kilometer, så det kommer att bli en utmaning, berättar Jonas.
Utmaningen är dock det som driver honom framåt. Inte bara gällande löpningen, utan alla saker som tillkommer kring ett så långt lopp.
– Det blir liksom mer ett äventyr än bara löpning att ge sig ut på en sådana här grej. Det krävs mycket planering och förberedelser, vilket jag tycker är en rolig del av det hela.
Förutom att springa och gå emellanåt innebär ett lopp på över 50 mil också pauser för att sova.
– Jag räknar med att vara till fots, alltså springa eller gå, ungefär 18 timmar per dygn. Resten gäller det att fördela mellan mat- och vätskepauser och sömn. Kommer ha med mig en så kallad bivacksäck att sova i.
En bivacksäck en slags hybrid mellan en sovsäck och ett litet tält.
– Tanken är att jag ska kunna sova i den. Det gäller bara att hitta en lämplig yta, som en parkbänk eller någon gräsplätt, skrattar Jonas.
Hur föddes tanken kring utralöpning?
– Jag sprang mitt första Marathon när jag var 18. Efter att ha deltagit några fick man ju nys om det här med ultralopp och 2009 gjorde jag det första nere i Schweiz. I samband med det träffade man ju andra som hade samma intresse, så man fick veta ännu mer.
– Det är en härlig stämning bland utralöpare, inställningen är alltid att ingenting är omöjligt. Någonstans bottnar intresset i att man har en längtan efter att bli riktigt, riktigt trött. Det är en fantastisk känsla att känna att kroppen klarar av påfrestningen.
Packningen måste vara välplanerad och får inte väga för mycket för att han ska orka den långa vägen. Något större matförråd kommer inte att kunna tas med.
– Vätska får jag med i form av någon vätskesäck och några flaskor. Sedan får man försöka titta ut i förväg var man skulle kunna fylla på dem. När det gäller maten blir det mest nödproviant, som nötter, med från början. Utöver det så kommer jag att få stanna och käka hamburgare, pizza eller sushi eller något liknande.
– Och sådana ställen finns det ju gott om.
Hjälp kommer han dock att få. Nere i Dalsland, efter att ha passerat Åmål, börjar det bli mindre tätt mellan korvmojarna och pizzeriorna.
– Frun har varit så snäll att hon lovat att vara med under de sista två dygnen. Eller i alla fall finnas någonstans i närheten med bil.
Dygnen ja. Totalt har Jonas räknat med att vara framme i Strömstad på totalt fem dygn – två dygn snabbare än de sju man har på sig.
– Tanken är att jag ska lägga ungefär 11 mil bakom mig per dygn. Möjligtvis springer jag lite längre det första dygnet – jag har ett inplanerat sovstopp hos en kompis i Eskilstuna längs vägen.
Om Jonas kommer fram till västkustpärlan Strömstad runt den 10 juli återstår att se. Förberedelserna bestående av ett 18 mil långt lopp i Grekland, ett Stockholm Marathon och tio mil i veckan under lång tid är i alla fall snart gjorda.
– Nästa steg är att springa några mil med all utrustning. I övrigt är det inte mycket mer att förbereda nu, säger Jonas.
Ja, förutom att hitta den sovvänligaste parkbänken längs vägen.
