Erica Gjälby har alltid varit aktiv med ett träningsintresse.
I mångas ögon skulle hon beskrivas som en träningsperson. Men Erica Gjälby själv skulle snarare beskriva sig som energifylld med ett starkt pannben. Passionen för träningen har däremot funnits sen hon var ung.
– Jag har alltid varit en aktiv person, säger Erica.
Att planera och prioritera är viktigt för henne. Här finns inga ursäkter till varför det inte finns tid eller möjlighet till träning.
– Brist på rena träningskläder eller dåligt väder är ingen anledning till att skippa ett pass. Tid att träna är inget man får, det är något man tar.
Men för att hinna med sina 10-15 timmars träning i veckan, måste hon utesluta något.
– Det är sällan jag tittar på TV. Jag är tråkig att prata Netflix med, säger Erica.
Inte blir det särskilt mycket lunchande med kollegorna heller. Istället använder hon lunchtimmen till träning. Men engagemanget i de olika tävlingarna hon medverkat i, har gett henne många nya vänner.
Vasaloppet och Vätternrundan har hon klarat av flera gånger och första gången hon gjorde "En svensk klassiker" var 2015. En Svensk Klassiker består av flera grenar; Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. När Erica var färdig med långloppen, märkte hon att hon var halvbra i alla grenarna. En bekant frågade om hon inte skulle prova på triathlon.
– Första triathlonet blev Stockholm Triathlon. Sen har det bara fortsatt, säger Erica.
2017 provade Erica en halv Ironman. Samma år utförde hon ännu en halva. Ett sådant lopp består av 1,9 km simning, 90 km cykling, och 21,1 km löpning. Efter det har hon gjort en halva varje år. 2018 och 2019 gjorde hon en hel Ironman. En hel Ironman täcker 3,86 km simning, 180,2 km cykling och 42 195 m löpning.
Erica Gjälby har precis passerat mållinjen i Iron Man.
Trots många personer som deltar i den prestigefyllda tävlingen, råder en hjälpsam gemenskap.
– Många tror att triathlon har en stor tävlings-konkurrens. Men eftersom alla står inför sitt livs största utmaning så peppar man varandra. Till skillnad från exempelvis Vasaloppet där folk är ganska tysta, är Ironman mer pratigt.
Den sammansvetsade gemenskapen och endorfinerna loppet utlöser, gör att folk fortsätter att medverka i tävlingen.
– Det är som en sekt. Man får ett armband med QR-kod för att kunna komma in överallt och vissa tatuerar in Ironman-loggan, säger Erica.
Under loppets cirka elva timmar går det upp och ned i energi och kraft. Erica får många stunder tampas med det egna psyket.
– Man hinner tänka väldigt mycket. Men man får ta det bit för bit. Och när man ser familjen som står och hejar, får man extra energi.
Erica Gjälby ser till att träna cirka 10-15 timmar per vecka.
Det är mycket råddande mellan de olika tävlingsgrenarna. Växlingstiden mellan grenarna är något man måste ta till vara på för att gå på toa och få i sig mat. Cyklar ska pumpas och eventuella skavsår ska plåstras om.
– Man får inte ta hjälp av någon och måste kunna göra saker själv.
Förberedelser inför loppet kräver mycket tid. Erica berättar att det handlar om att bygga upp uthållighet.
– Det är sällan jag går ut och bara springer en snabb mil, säger Erica.
Eftersom hon sportat sen hon var liten, hade hon redan en bra grundfysik innan Ironman. Men med rätt inställning och övertygelse, tror hon vem som helst kan klara av det.
– Det gäller att få till de där träningstimmarna i veckan.
Även om träningen är Ericas eget intresse, är det viktigt med folk som hejar på.
– Familj och vänner stöttar men största supporten är min 13-åriga dotter.