Det där med födelsedagar är inget som travikonen Stefan Melander brukar recensera, samtidigt som han slår sig ner i en soffa i den stora stallbyggnaden på gården i Tillinge strax utanför Enköping.
– Jag brukar säga att jag bara har fyllt år en gång. När jag fyllde 20 år..., säger han och skrattar.
Skrattar är något som han gör ofta. Han har alltid varit noga med det.
– Det blir så mycket enklare om man är positiv. Det går inte annars. Tror du inte på det du håller på med är du chanslös. Hästarna känner av det också, det märks så tydligt. De har den lukten i sig och är du negativ och letar fel, då springer de inte, säger han.
Drivet och passionen är också signifikativt för "Tarzan".
– Jag brukar värma upp med 40 minuter på gåbandet varje morgon. Det är perfekt, och då kan jag se alla travlopp i USA från natten samtidigt.
Då förstår ni att det inte finns några ålderskrämpor.
Stefan Melander är en av Sveriges största och mest framgångsrika travtränare genom alla tider - med en av de tyngsta meritlistorna i travvärlden. Allt började med segern i VM-loppet med His Majesty 1995 - och har fortsatt med segrar i Hambletonian, Prix d´Amerique och Elitloppet.
Det har ingen annan svensk travtränare lyckats med.
Det finns kanske inte alltid tid för en tränare av Stefan Melanders klass att reflektera över höjdpunkten i en lång tränarkarriär.
– När man har turen att det går bra, då är det bara nya race hela tiden. Man tänker inte på det. Ibland känns det som att man har haft minnesförlust i tio år och åren bara går. Men det handlar också om att man hela tiden vill utveckla sig och träningen, och hela tiden tänka det bästa för hästarna, säger han.
Men den omedelbara minnesbilden är Meadowlands 2001 där han blev förste svenske och utländske kusk att vinna Hambletonian med sin stjärna Scarlet Knight.
– Det var ett otroligt pådrag runt Hambletonian. Det berodde inte bara på segern utan att jag blev arresterad av amerikansk polis två år innan, för att ha beträtt banan fel som fotograf. Det stod till och med på förstasidan i New York Times, som aldrig skrev om trav, att jag varit arresterad, kom tillbaka och vann.
– Det är klart att den segern betytt massor för mig. Jag åkte till Amerika och köpte honom som ettåring, åker tillbaka och startar honom och vinner som förste svensk. När så många andra hade försökt innan, och det var inte direkt några lallare som hade försökt heller, fortsätter han.
Stall TZ som han basar över ihop med sambon Catarina Lundström, har hållit toppklass i Sverige under lång tid och framgångarna har avlöst varandra. Verksamheten är fortsatt en av Sveriges bästa, men antalet starter har minskat precis som antalet hästar de senaste åren. Man talar inte om nedtrappning i ambition - men antal hästar kommer att minska även framöver.
– Vi hade 150 hästar ett tag, nu är vi nere på hälften och ska ner ytterligare. Vi har 25 boxar i det stora stallet, och det är lagom. Det är inte för min ålder, men det är en tuff bransch, inte minst ekonomiskt i den tid vi lever i. Men det är samtidigt svårt, hästarna är lite som en frimärkssamling, det är svårt att skiljas från dem.
Han har alltid haft ett öga för hästarna med den bästa kvaliteten, och med travlegenden Sören Nordins ord i bakhuvudet har han gjort flera fynd.
– Sören Nordin var min favorit att kunna fråga allt om trav. Han var ett fenomen, och lärde mig hur en häst ska se ut, och att exteriören (kroppsbyggnaden) är otroligt viktig. Och jag har aldrig köpt några dyra hästar, men är det 500 hästar på en aktion så kollar jag 500 hästar och skriver upp allt. Hinner jag inte det blir jag sur.
Det var bland annat så han hittade Nuncio, som sprang in 28 miljoner, till reapriset 50 000 svenska kronor på en auktion i amerikanska Harrisburg.
– Man kan aldrig veta det sista, om hästen har löpskallen och viljan att springa. Men Nuncio hade allt.
Idag är Nuncio en framgångsrik avelshingst, och det från hans avkommor som Stall TZ tar sig an framtiden med ett speciellt mål.
– Det största målet är att en Nuncio-häst ska vinna Elitloppet, säger Stefan Melander.
Och fick han chansen att leva om sitt liv, så är svaret givet.
– Träna hästar är fortfarande jättekul, och det som är grejen. Jag skulle aldrig kunna tänka mig något annat jobb, och fick jag välja igen så skulle jag göra samma sak.