Ett grått oktoberdis har lagt sig som ett täcke över Furuby gård. Det är höst - och travåret är på väg att ta slut. Daniel Redén är trött. Men han gnäller inte. Han är inte den typen. Framförallt är han inte typen som ligger på latsidan. Men att basa över Sveriges bästa travstall med 85 hästar i träning kräver sin fulla energi - årets alla dagar, och nästan dygnets alla timmar.
– Jag är väldigt trött för dagen. Det kändes redan efter kriteriet. Du vet, det spinner på ganska bra i huvudet. Det har varit väldigt hektiskt, så jag skulle nog behöva några månaders vila, säger han och lutar sig tillbaka i fåtöljen på kontoret i den vita huvudbyggnaden.
Honey Mearas, femårigt sto med förre Prix D´Amerique-vinnaren Readly Express och franske stjärntravaren Ready Cash blod i sig, är namnet för dagen i stallet efter att ha "spöat" hingstarna och sprungit in 400 000 kronor på Jägersro.
– Hon hade lite bekymmer med ett ligament tidigare i år. Men fick ett brejk och nu är hon kanske bättre än någonsin, säger Daniel Redén.
Honey Mearas är också hästen som kan ge Redén en triumf han inte vunnit - än. Hon matchas mot det franska storloppet Prix D´Amerique. Men det är i januari, nästa år - vi håller oss kvar vid 2022. Ett fantastiskt år för stallet och Daniel Redén.
Redéns hästar har sprungit in snart 41 miljoner kronor - och når de över 41 600 000 kronor innan nyår är det lika med nytt rekord för stjärntränaren.
– Det skulle kunna bli rekord. Helt otroligt. Det går knappt att ta på. Det har gått väldigt bra för oss. Vi har hittat ett fantastiskt koncept härute.
Hoppet om rekordsumman ställs främst till stallets mest lovande stjärna, fyraårige Francesco Zet, som vunnit både Svenskt travderby och Sprintermästaren under 2022 - och har penningstinna Breeders Crown kvar.
Men triumfen Redén sätter som störst under året, är trippeln i Svenskt travkriterium med Xanthis Harvey, efter Redens stjärna Propulsion, som vinnare.
– Det var fantastiskt. Det är något man hoppas att man kan sitta och tänka tillbaka på, någon gång i framtiden, på en parkbänk i Enköping.
Vad ligger bakom Redéns framgångar. Vad är det för koncept han pratar om?
– Det handlar mycket om att hästarna håller sig fräscha. Vi har sluppit sjukdomar. Det är en travtränares största fara, om man får in ett virus i stallet. Allt handlar om att få hästarna att må bra. En häst som inte mår bra kan inte göra mer än två-tre bra lopp. Sedan finns inget psyke kvar. Här får de äta mycket. Man brukar säga att mina hästar är väldigt runda, men väldigt muskulösa.
Redén har alltid gått sin egen väg - och har en bakgrund som förmodligen ingen annan har på hans nivå. När flera av hans kollegor vuxit upp på en hästgård, så hade Daniel Redén inte ens hållit i en grimma innan 16 års ålder. Han fann travintresset på ungdomsgården i Romberga och framför teven när hans pappa och farfar såg på det som hette V65. Han hoppade av gymnasiet, fick praktik på ridskolan i Enköping. Men där såg de hans travintresse och slussade honom vidare till travikonen Stefan Melander. Det blev 13 år hos Stall TZ innan han fick jobbet hos Stall Zet av mångmiljardären Bengt Ågerup.
Och det där med att gå sin egen väg, det syns i hans träning med en specialpreparerad sand- och lerbana, där han tränar sina hästar till sprinters. Det är så han vill ha dem, som 100-meterslöpare.
– Det där kläcktes väl lite när jag såg Per Elofsson träna på sin myr. Och jag försökte omvandla det i mitt huvud. Den explosiva träningen som skapar mer muskler. Hästar passar bra till den modellen. Det gäller att ta fram en bild hur ens hästar ska se ut. Vi kör distanser som är 1640 och 2140, det är som 100- och 200 meter för en människa. Jag jämför det så.
Och så har han Örjan Kihlström, en av världens främsta kuskar, som kör hans bästa hästar.
– Örjan är såklart en väldigt viktig del av mina framgångar. Framförallt hur han bygger hästarna i loppen. Hästen mår alltid bra med Örjan. Han har en enorm touch.
Och skulle det börja gå dåligt - då är han förberedd, säger han.
– Jag vilar aldrig huvudet. Jag vill alltid komma på detaljer för att bli ännu bättre. Och jag tror att jag är två-tre steg före mina hästar. Jag har inte behövt ta det steget, när mina hästar är så bra som de är nu. Men blir vi ifrånsprungna så har jag fler växlar att lägga i.