Jenny Våhlin tycker inte det har varit så svår att hitta tid till egen träning trots familjeliv och tre barn. Hon har också hittat sätt att träna även när hon är stel eller skadad.
"Då hittar jag ett alternativ. Har jag ont av löpningen så cyklar jag mer ett tag. Det är väldigt få gånger jag har ställt in. Och har jag gjort det, då har kroppen säkert behövt vila.
Att inte träna och röra på sig finns inte på kartan för Jenny Våhlin. Hon föredrar långa lopp och har åkt Vasaloppet, sprungit Ultravasan två gånger, cyklat Vättern runt, sprungit marathon och åkt 22 mil på längdskidor genom Lappland. Bland annat.
Samtidigt har hon fött tre barn och följt med dem på deras träningar. Och hon fortsätter att träna intensivt.
– Det går att få ihop det. Man får prioritera. Speciellt när barnen är små. Man kan ju ta med dem när man tränar. Så gjorde jag när de var yngre. När jag sprang så följde de med på cykel. Nu när de är tonåringar så vill de gärna sova på förmiddagarna på helgerna. Då kan jag ju träna på morgonen om jag vill hänga med dem sedan, berättar Jenny som bor i Örsundsbro med man och barn och hundar och katter.
Det finns en sak som underlättar om man vill lägga mycket tid på träning även när man har familj.
– Det är en fördel om man har en partner som ställer upp på att man har sitt intresse, och det gör min man. Han har sina intressen så det fungerar bra. Han brukar vara med mig på mina lopp som support. Även barnen vet att mamma springer och tränar mycket så det har inte varit några konstigheter.
Jenny Våhlin gillar att springa långt. Det började när hon och maken fick tvillingar för 16 år sedan. "Att springa långt är ett bra sätt att få egen tid", tipsar Jenny.
Hennes nästa mål är att springa mer långlopp.
"Jag vill springa minst ett dygn i sträck i Backyard ultra. Det borde jag fixa."
Men träningen går ändå aldrig före familjelivet.
– Självklart går barnens träningar och tävlingar först. Då får jag anpassa mig. Det går att hitta luckor. Jag kan träna senare på kvällen. Jag kan ta med mig hundarna och springa för de ska ju ändå rastas.
Även under barnens friidrottstävlingar, som kan ta en hel dag i anspråk, har Jenny fått plats med egen träning.
– När de har uppvärmning så kan jag springa en timme i stället för att bara sitta och vänta. De vill ju vara med sina kompisar på tävlingarna också. Så jag tycker inte det har varit så svårt att få ihop det.
Jenny Våhlin växte upp med aktiva föräldrar och var aktiv inom idrott som barn och ungdom.
– Jag är absolut inget träningsfenomen men jag har alltid rört på mig. Jag tog det lite lugnare i övre tonåren men när jag fick barn, då drog träningen igång igen och då blev det mer de längre turerna. Vi fick tvillingar och det var ganska intensivt så då var det otroligt bra att få egen tid genom att ge sig ut och springa.
Intresset för långdistanslopp har sedan hållit i sig. Jenny gillar när det tar flera timmar innan hon är i mål. Hon vill inte fokusera på prestation utan snarare komma bort från det tänket.
– Det är så prestationsinriktat i dag. Att springa långt är för mig inte lika inriktat på prestation för det blir inte samma tidshets som när man springer kortare sträckor. Långlopp kan ta 10 eller 13 timmar. Det spelar inte så stor roll. Jag föredrar också längre lopp för då slipper jag ligga på hög puls. Det blir mindre plågsamt.
Jenny är dock inte så mycket för tävlingar.
– Jag tävlar ganska lite. Många behöver ha tävlingar för att hitta drivet. Men det behöver inte jag. Jag vill träna ändå för jag mår så mycket bättre av det.
För Jenny är träningen mer än träning. Det blir ett sätt att komma iväg.
– Jag ser annorlunda på träning nu jämfört med när jag var 25-30 år. Jag ser det som en upplevelse och en utflykt. Varje pass behöver inte vara att köra på max, utan det viktigaste kan vara att komma ut i friska luften och se något nytt.
Jenny Våhlin har hittat sin väg att kombinera mycket träning med livet. Det ena behöver inte ta ut det andra. Och hon har ett tydligt mål.
– Jag vill springa i minst ett dygn i sträck. Det borde jag fixa.