Tess Proos, Enköpings rugbyklubb, drömmer om en utveckling med större möjligheter att spela professionellt och ännu mer internationellt utbyte.
Tess Proos är hemma i Enköping efter ett år utomlands, först med spel i Hongkong och de senaste månaderna i Australien.
Någon längre vistelse i hemstaden blir det troligen inte för spelaren i Enköpings Rugbyklubb som fyller 21 senare i år.
– Jag har kontakt med en klubb här i Europa, men inget är klart än. Så jag kan inte säga något mer, men om jag får dispens av förbundet så spelar jag två-tre omgångar med ERK i seriespelet och sjumanna-slutspelet innan jag åker, säger hon.
Nej, "sjumanna-slutspelet", säger hon inte. Utan bara det mer internationella seven. Där är ERK för övrigt regerande svensk mästare från 2023.
Hennes sportsliga förebilder finns i familjen, brorsan Oskar och pappa Nicklas, men också i de allra bästa proffsspelarna i sjumanna.
– Alltså, de där damlagsspelarna. Det är sjuka förebilder.
Vad vill du se för utveckling här i Sverige?
– Det är svårt att säga, men vi behöver ju mer folk som spelar och fler lag. Men det är också viktigt att folk faktiskt tar vara på möjligheten att åka utomlands.
– Vi har ju några spelare som varit på högsta nivån i England och när man kommer tillbaka, bara att träna med laget, gör att nivån höjs.
Är drömmen att vi ska bli ett av de där bästa landslagen?
– Alltså, inte för att vi inte skulle kunna det. Men det är lång väg att gå. Det handlar om mycket pengar och vi skulle behöva spela professionellt. Det är det man behöver för att utöva sporten, det är så mycket tid som läggs ned.
Att hitta inspiration och utveckling utomlands är viktigt för rugbyns utveckling här och i Sverige, understryker hon.
Och det finns hopp. Vi kan ta de senaste dagarna som exempel. 13 spelare från Enköpings Rugbyklubb spelade i något av de fyra landslagen som, med stor framgång, var i farten i Polen och Ungern.
Fem i P18-landslaget, sjumanna i polska Zabki. En i F18. Tre spelare i senior-landslaget för herrar i Rugby Europe Trophy och fyra seniorer i damernas landslag i Budapest.
Om det inte hade blivit rugby..?
– Jag har tänkt på det många gånger, vad skulle jag göra? Jag började spela när jag var sex år och har växt upp här. Rugbyn har alltid varit med mig.
Hon tänker en stund till.
Tess Proos har spelat i Hongkong och Australien under det senaste året. Nu hoppas på på klartecken från en europeisk klubb.
– Om jag inte hittat till rugbyn hade det nog blivit handboll, jag började med det. Det finns så många likheter med rugbyn.
I en EP-intervju i januari sa du att du skulle ge rugbyn ett par år till internationellt.
– Ja, några år till i alla fall. Man får se andra länder på ett helt annat sätt när man bor där, hamnar på ställen inte alla andra gör. Förhoppningsvis ska jag spela i Europa nu, närmare hemma. Det ska bli skönt, säger hon.
Tess Proos har återhämtat sig från två korsbandsskador.
– 2018 och 2021, och i april i år skadade jag axeln och var borta i tre veckor. Det blev ett bakslag förstås, samtidigt har jag gått från säsong till säsong.
Hon säger att hon lärt sig mer och mer vilken återhämtning och rehabilitering som krävs.
Tess Proos och ERK sprang enkelt ifrån Hammarby på Korsängen under en match i maj förra året.
Är det psyket, det mentala, eller fysiken, skadorna, som är största begränsningen tror du?
– Jag vet inte, men jag vill börja plugga också. Och jag har sagt till mig själv att jag inte vill plugga heltid samtidigt som jag försöker spela på högsta nivån. Det tar för mycket tid.
– Jag får se lite vart rugbyn för mig. Man måste ha tur också.
Att spela utomlands, som Tess Proos gjort i Hongkong och Australien handlar, trots att sporten är större än i Sverige, inte om något heltidsuppdrag.
– Nu senast jobbade jag på ett kafé mellan sex på morgonen och tre på eftermiddagen innan jag åkte direkt till träningen. Jag fick lära mig väldigt mycket australiensisk slang, skrattar hon.
– Det var lite friare i Hongkong där jag skulle göra 100 timmar i månaden på det finansföretag där jag var anställd.
Efter slutspelet i våras hade hon planerat att åka hem. Men en lagkompis hon lärt känna i Hongkong rekommenderade henne till sin klubb i australiensiska huvudstaden.
Tess Proos, Enköpings Rugbyklubb, i träningströjan från Canberraklubben hon senast representerade.
Frågan:
– Vi behöver en bra uthalv, hänger du på?
Det gjorde Tess Proos, skrev kontrakt och blev kvar i tre månader.
– Min klubb hade lite problem att fixa boende, så jag bodde hemma hos kompisen, en underbar familj på en fårgård. Jag hade träffat hennes föräldrar tidigare visste ju vad jag gav mig in på.
Vad gav det för erfarenheter vid sidan av kaféjobbet?
– Kul att uppleva en helt annan typ av rugby. Betydligt hårdare och svårare smällar. I Hongkong var det snabbare och mer tekniskt. Och rugbyn är sjukt stor i Canberra.