En kort bakgrund: Elsa Teverud debuterade i landslaget för snart tio år sedan och 2017 i Nederländerna tog hon sitt första VM-guld. Hon gjorde det igen på hästen Bida två år senare i Berlin, men då kom pandemin.
– Nästa mästerskap ställdes in, men som guldmedaljör har man en friplats i kommande VM, säger Elsa.
Nu var drömmen att en annan ryttare från Tängby, Löt söder om Enköping, skulle tävla med Bida. Systerdottern Inka Kelahaara.
Hennes stora mål var att ta en VM-biljett. Det berättade hon för EP efter de stora framgångarna för ett par år sedan när hon tog över den segerrika hästen Bida efter moster Elsa Teverud, som nu istället är hennes tränare.
Men när VM-truppen presenterades förra veckan var Inka inte en av de fem young riders plus de sju seniorerna som kom med.
För ett par veckor sedan tog hon SM-brons med Bida i Norrköping, inte riktigt lika bra som fjolårets SM-guld i 250 meter passlöp och medaljerna i NM.
– Det är förstås en besvikelse, men det ska bli kul att uppleva atmosfären ändå, säger Inka.
I maj 2021 fick Svenska islandshästförbundet klartecken att bli en del av Riksidrottsförbundet. Sedan ansökan har förbundet ökat från 7300 till drygt 8000 medlemmar.
Ett stort lyft för sporten, konstaterar Elsa Teverud, och menar att möjligheterna till sponsring ökat, liksom chansen att få stöd och bidrag vid uttagningar.
– Samtidigt är det hårdare och det ställs högre krav på både hästägare och ryttare när det gäller doping till exempel. Det ska vara bra regler som främjar hästens välfärd. Det ska vara seriöst och inget huxflux-flams.
Hon säger att det är en jättestor debatt om det här inom sporten.
Vid VM i Holland är det första gången hon tävlar i landslaget som en representant för en sport inom RF.
Hon siktar på att fortsätta tävla, och samtidigt arbeta med den kommersiella delen av häströrelsen.
Hur många hästar har ni nu?
– 16 står det på tavlan därborta, visar hon.
– Jag måste säga att jag är lycklig lottad, att få göra det med Inka, min systerdotter. Det är ren lyx, säger hon.
Inka går ut i hagen och Bida kommer långsamt och majestätiskt till mötes.
– Hon är varken gammal eller föl, en fantastisk individ med mycket vilja, beskriver hon.
Annat är det med en lilla krabaten, nyfikna ettåringen Ru som bara är "en tvärhand" hög.
– Och blir nog inte så mycket större.
Elsa berättar om en annan framtidsplan:
– Vi håller på att utbilda honom till terapihäst, att kunna jobba inom vården.
På VM i Oirschot 8-13 augusti tar Inka, som fyller 17 i år, coachrollen. Men allra närmast väntar en tävling i Knivsta för Inka och hennes häst Styrmir som hon håller på att träna upp.
Kan den bli som Bida och tävla i nästa VM?
– Ha ha, det tar tid, kanske längre än så, men visst. Det är ingen omöjlighet, säger hon.
Berätta kort vilka grenar som finns och vad skillnaden är.
– Vi tävlar i gångartsgrenar och passgrenar. Pass på en rakbana, speed är från a till b, stilpass är också är från a till b, men då ska det vara snyggt också.
– Sedan flyttar man in på ovalbanan som är 250 meter och tävlar i fyrgång, femgång och lite olika töltgrenar. Fem domare bedömer efter en domarhandledning, bara poäng gäller, ingen tid.
Vad är störst inom sporten?
– Förr i tiden var det tölt som var mest populärt, men nu vill de flesta se pass som är mer underhållande. Det är min personliga åsikt i alla fall, säger Elsa.