Louise Källström har ett förflutet som pingisspelare. Nu är hon engagerad som ledare.
Louise Källström ser och hon hör. Hon frågar och hon lyssnar. Hon kan inte se och upptäcka precis allt, men hon gör vad hon kan för att skapa en miljö där barn och ungdomar ska känna sig så trygga att de kan vända sig till henne och andra vuxna om något inte känns bra.
Louise är tränare i pingisklubben i Enköping. Ett ideellt uppdrag som hon tar sig an med stort engagemang. Inte bara för att det är kul med pingis. Utan minst lika mycket för att det är viktigt att möta barn och ungdomar på ett individuellt plan. Att fånga upp dem som inte hörs och märks så mycket och samtidigt stötta dem som utvecklas snabbt inom sporten.
Den miljö som Louise vill skapa, den upplevde hon inte själv när hon började spela bordtennis som barn och sedan fortsatte på tävlingar och vidare till pingisgymnasiet i Söderhamn.
– När jag tänker tillbaka så tänker jag att varför var det ingen som såg något och ingen som gjorde något? Det var inte så bra för mig där på gymnasiet. Jag mådde sämre och sämre och led av en tuff psykisk ohälsa, berättar Louise.
Hon tappade glädjen till pingisen och det skulle bli ett barn som tog henne tillbaka flera år senare. Hennes egen dotter ville börja spela pingis när hon var sex år och det förde Louise till pingishallen som tränare. I samband med det så startade hon en tjejgrupp i Enköping.
– Tjejer är generellt en bortglömd grupp inom bordtennis. Man har inte jobbat på att få dit dem. Tjejer trivs i grupp och hittar glädjen inte enbart i sporten i sig, utan även i att bara vara med och umgås.
"Det ger mig så enormt mycket glädje när jag får all fin feedback. Jag blir enormt rörd och glad och känner att den tid jag lägger ned gör skillnad för dem." säger hon om det ideella engagemanget.
Louise Källström vill vara ledaren hon själv aldrig hade som aktiv.
Louise introducerade sedan tjejerna i killarnas spel efter hand som de kände sig redo. Den taktiken visade sig fungera bra. Nu är hon inte bara ledare för tjejerna utan håller även i pingisskola och fortsättningsgrupper. Föreningen växer och allt fler vill vara med. Louise Källström är omtyckt för sitt engagemang och för sitt jobb med de unga.
– Det ger mig så enormt mycket glädje när jag får all fin feedback. Jag blir enormt rörd och glad och känner att den tid jag lägger ned gör skillnad för dem.
– Jag vill vara den tränare som jag själv aldrig hade. Jag tar det bästa från dem som gav mig något bra och applicerar det på mitt ledarskap och lägger till utifrån mina erfarenheter som ung. Jag mådde fruktansvärt dåligt i mina tonår.
Det märks att Louise inte har läkt helt. Men hon vill försöka lägga de jobbiga tonåren bakom sig.
– Det finns jobbiga saker som inte är bearbetade, men jag kan inte hålla på och älta det jag inte kan påverka. Däremot kan jag påverka för andra. Jag kan inte hjälpa alla men jag kan gör något genom att skapa bra miljöer för de unga. Sport ska vara kul och man ska bli uppskattad för den man är.
Att känna gemenskap i sin klubb är viktigt, påpekar Louise och understryker hur viktigt det är att fånga upp psykisk ohälsa när man möter unga inom idrotten.
– Ibland är man alldeles för prestationsinriktade och ser inte personen och förstår inte att det kanske finns en anledning till varför personen presterar som den gör. Jag kan ju verkligen referera till mig själv och hur jag mådde.
– För mig är det självklart att man pratar om detta på träningar och möten så att alla förstår att det måste vara en välkomnande miljö i en förening. Det är så enormt viktigt med tanke på hur psykisk ohälsa sprider sig. Detta något man måste jobba med.
Louise minns hur betydelsefullt det är att tränarna ser varje individ.
– Jag var på väg att lägga av. Jag hade kämpat länge och skulle precis åka på min sista tävling när jag kände att det plötsligt lossnade och började gå bra. Jag hade behövt någon som sa det till mig tidigare. Att vi har olika utvecklingskurvor och att man ska tro på sig själv. Man behöver höra från tränarna att man gör framsteg och är på rätt väg.
Louise Källström strävar mot att alla barn ska få prova på idrott. Oavsett sin bakgrund och vilken familj man har.
– Jag älskar barn och ungdomar och alla förtjänar en bra uppväxt. Det är viktigt att barn får röra på sig. Ibland måste vi som förening strunta i pengar och tänka att det vi ger nu kommer vi få tillbaka i form av ett barn som mår bra och kanske en fantastisk ledare om några år. Jag vill att vi ska bli den förening som andra ser upp till. Vi måste arbeta med hjärtat i idrotten.