Renée Claesson-Ribring har åkt från Svinnegarn utanför Enköping till Paralympics i Paris för att tävla för Sverige i paradressyr. Tävlingarna drar igång nästa tisdag - men redan i onsdags upplevde hon något hon aldrig varit med om innan när spelen invigdes.
– Det här är ju bland det största jag varit med om i livet. Det är jättehäftigt, och det är först nu man förstår hur stort det är, säger Renée Claesson-Ribring till EP-sporten.
Den svenska truppen med 20 aktiva tågade in på arenan med Renées dressyrkollega Louise Etzner Jakobsson som fanbärare.
– Det här är något man har drömt om. Det är mycket jobb i kulisserna. Vi började förberedelserna redan tidig eftermiddag med att samla oss i OS-byn och slussades med bussar till arenan. Det var en lång process innan vi kom dit. Men alla är jätteglada och det är riktigt feststämning, säger Renée Claesson-Ribring.
Huvudaktören för Renée är dock hästen, Zappy. Han anlände redan i söndags.
– Det är jättebra med honom. Han har tagit resan med ro, och äter och dricker som han ska. Han tycker nog att det är ganska mysigt att få vara iväg, där allt fokus är på honom. Och hästen är viktigast, om jag ska kunna prestera. Har man inte en häst som mår bra så kommer inte jag att kunna prestera, säger Renée Claesson-Ribring.
Renée Claesson-Ribring inleder sitt tävlande på tisdag. Hon säger spontant att hon slår ur underläge.
– Jag vet att jag slår ur underläge. Men hästen känns fantastisk. Sedan vet jag om att jag tävlar mot dem som ridit upp till 20 år, så jag vet vad jag har att slåss emot. Jag gjorde min första paratävling i oktober. Samtidigt vet jag vilken fantastisk häst jag sitter på.
Förutom den individuella tävlingen på tisdag så väntar lagtävling på fredag. Där Renée rider i lag med Anita Jonsson, Louise Etzner Jakobsson och Lotta Wallin.
– Om man tittar på världsrankingen, så är de andra lagen superbra. Det står nog mellan USA, Nederländerna och Frankrike. Det är lite öppet där, men de slåss absolut i toppen.
Renée Claesson-Ribring hoppas att årets Paralympics inte blir hennes sista. Utan att det här bara början.
– Min häst är ganska ung. Jag hoppas att han kan vara i ännu bättre form till nästa Paralympics, om vi får behålla hälsan båda två, säger Renée Claesson-Ribring.