När Jenny Våhlins make Niclas fyllde 40 fick han en startplats i Vasaloppet. Så när det var dags för Jenny att fylla 40 var det läge att bjuda igen.
– Han frågade om det var något jag önskade. "En utmaning" sa jag. Och en utmaning fick jag, säger Jenny.
Maken Niclas kontrade nämligen med en startplats i legendariska Nordenskiöldsloppet. Ett 22 mil långt skidlopp med anor från 1884 med start i Jokkmokk.
– Jag hade ju åkt något Vasalopp och sprungit några ultravasor (löpning nio mil i Vasaloppsspåret, reds anm), så grundtränad var jag, berättar Jenny.
Från hösten fram till i lördags har mycket ledig tid gått åt till att få skidmil i kroppen.
– Jag har åkt så mycket jag kan i Bålstas konstsnöspår. En stor eloge till de som har jobbat med att preparera där. Jag har fått ihop någonstans mellan 100-150 skidmil tack vare dem, berättar Jenny, som också hyllar andra i sin närheten.
– Jag måste ge en stor eloge till min familj också. Jag har varit borta mycket. Det tar en timme att åka dit, sen kanske man åker 2-3 timmar, och sen är det en timme hem. Det är mycket tid som går åt till att förbereda sig.
Själva loppet kördes i lördags, med start tidig morgon. Och det blev en dramatisk start.
– De var tvungna att skjuta på starten en halvtimme eftersom en buss med åkare välte på väg till start, men 05.30 drog vi igång. Vi hade jättetur med vädret. Dagen innan snöade det och dagen efter. I lördags var det strålande sol och bar himmel.
Loppet är normalt 22 mil långt, men på grund av vattentäckta isar så kortade man loppet med två mil.
– De första sju milen var en njutning, sen hade jag en svacka. Då kommer frågor som "Varför?". Men det är bara att bita ihop och köra, säger Jenny, som har en bästatid på Vasaloppet på 6 timmar och 30 minuter.
Att fylla på energi är A och O under ett så långt lopp.
– Jag åt hela tiden. Allt jag kom åt. Blåbärssoppa och bullar, allt vad arrangörerna bjöd på. Sen åt jag också två rejäla mål mat. Man måste för att orka, även om man inte är sugen.
En minut innan midnatt skidade Jenny i mål efter 18 timmar, 28 minuter och 46 sekunder.
– Det var en fantastisk känsla, men jag var, och är, sliten.
Kan du tänka dig att göra om det?
– Direkt efter tänkte jag nej, men nu... Visst skulle jag kunna göra om det, men det är jakten på snö här hemma som gör det jobbigt för att få ihop skidmil. Men visst, om några år skulle jag kunna tänka mig att göra om det igen.
Du tänker "Varför?" under loppet, mår dåligt, och all tid du behöver lägga ned för att förbereda dig. Är det värt det?
– Ja. Det ger ju glädje under tiden, det är roligt och det är en väldigt skön känsla efteråt. Det är inte det att man vill bevisa något för någon annan, men att bevisa för sig själv att man klarar av såna här utmaningar är skönt.
Som sagt. Det dröjer nog innan det eventuellt blir ett nytt Nordenskiöldslopp för Jenny Våhlin, men träningen kommer hon att fortsätta med.
– Det ska bli skönt att kanske sticka ut och springa en halvtimme och veta att man inte behöver hålla på så länge. Men det blir nog ett maraton snart, jag tänkte springa Back Yard Ultra i Vänge, och det kanske blir ultravasan i sommar, vi får se, säger Jenny Våhlin, som inte verkar att ha tänkt att sadla om till soffpotatis efter helgens kraftprov.