En idrottsintresserad tonåring som följer med mamma Linda på jobbet. Ja, det stämmer.
Men också en nykorad världsmästare i thaiboxning.
Den svenska stjärnan Smilla the Hurricane följde upp segern mot Diandra Martin från Australien i februari med att gå en titelmatch om världsmästarbältet i april. När hon besegrade den sju år äldre amerikanskan Jackie Buntan i Singapore blev hon de yngsta mästaren någonsin i muay thai.(stråviktsklassen, drygt 52 kilo)
När hon åker tillbaka till Pattaya några dagar senare för att förbereda sig för nästa titelmatch, "kanske någon gång i höst", väntar proffslivet och vardagen igen.
– Träning två gånger om dagen, 5-6 timmar, sex dagar i veckan. Först löpning på morgonen lite över en timme, berättar hon.
En 17-åring skriven i Örsundsbro, bäst i världen. Hur började allt?
– Det var när jag var elva år. Jag och min familj flyttade till Thailand, till ön Koh Samui, för att mamma och pappa skulle börja jobba där, förklarar hon vid ett kafébord på det nyinvigda badets entréplan.
Uppväxten i Sundbyberg handlade mycket om basket och karate.
– Men när vi flyttade till Thailand... den ön var väldigt liten, jag började med thaiboxning för att ha något att göra. Det var bra träning, berättar hon.
Och du hade onekligen en viss talang för det...?
– Ja, min första fight var mot en jämnårig, sedan mot äldre, ingen ville köra mot mig, Jag var för bra, säger hon utan att det låter kaxigt, mer som ett nedtonat konstaterande.
Efter tre år flyttade hon med mamma och lillasyster till Pattaya, "för att det fanns mer att göra för oss där". Hon berättar att hon gick i brittisk skola och fortsatte träningen.
Det var 2020, det bröt ut en pandemi.
– Och min syster behövde gå i svensk skola så familjen flyttade hem till Sverige, fortsätter hon.
Flytten gick till ett hus i Örsundsbro, "granne med kusinerna".
Men inte för dig?
– Nej, jag stannade kvar, har bott själv i ett och ett halvt år. Jag bor hos mamma och pappa när jag är hemma, säger hon, vilket hon planerar för ska bli lite oftare i framtiden.
– Jag hoppas att jag kan växla lite mer mellan Thailand och Sverige nu.
Smilla Sundell skrev på för organisationen ONE Championship som 16-åring, tog steget att satsa heltid på idrotten efter grundskolan och blev proffs i en sport som kanske inte får så mycket uppmärksamhet här. Men desto mer där.
– Oh, det är deras nationalsport, det är väldigt stort. Är du bra i thaiboxning i Thailand vet alla vem du är. Dom börjar veta vem jag är nu, säger hon.
Hur känns det?
– Folk kommer fram och säger, kul att se dig fajtas, grym du är och så. Det är kul.
Hon berättar att hon inte tränar med några andra svenskar, att engelska är huvudspråket för henne och att hon har mycket folk omkring sig.
– Ja, jag bor på mitt gym, Fairtex, på hotellet där. Vi är som en stor familj och brukar gå ut och käka tillsammans, berättar hon och säger att det var lite läskigt med språket från början. Men inte nu.
– Jag pratar engelska med dom, dom pratar thai med mig. Jag förstår thai, men är lite för blyg för att prata det än, säger hon.
Och det som hände i april, när du vann..?
– Ja, det var det största, det var häftigt. Det var mitt mål. Jag har tränat för det här bältet väldigt länge, säger hon.
Vilket är ditt nästa mål?
– Att behålla bältet så länge jag kan. Sedan vore det kul att prova kickboxning också. Det är ungefär som thaiboxning, men man får inte clinsha, kramas, och inte armbåga.
Alla idrotter har sina skador. Vad är det viktigaste att träna upp inom muay thai, thaiboxningen?
– Skadorna är nog mest på knän och fötter. Sedan är det alltid bra att träna upp handlederna. Men vi springer så mycket så det gäller att ha starka knän, säger hon.
Vad finns för möjligheter att representera Sverige i något mästerskap?
– Jag har ju varit för ung för det. Nästa år får jag börja tävla, kanske det kan vara ett mål. Thaiboxning ska ju bli en OS-sport senare, säger Smilla Sundell som fyller 18 i november.
Vad gör du när du inte tränar?
– Jag läser lite, pluggar matte och engelska online. Men jag hade ett brejk med det inför den här fighten som var inplanerad sedan väldigt länge.
Varför är du så bra, vilka är dina styrkor?
– Jag har en väldigt bra mental styrka och är en väldigt dålig förlorare. Jag vill inte förlora och gör jag det tränar jag ännu hårdare, säger hon.