Orientering är ingen av de sporter som jag brinner mest för.
Jag själv har haft det väldigt svårt när jag ska orientera mig med karta och kompass i skogen.
Men ett av mina första större reportage var en nattorientering ute vid Bredsand en fredagskväll. Och det blev en upplevelse på många sätt och jag minns det som igår.
Jag och fotografen Stig Norling var på plats ganska tidigt, tillsammans med ett stort antal orienterare.
Det var flera ungdomsklasser, som inledde tävlingen, men även elitlöpare som tog chansen och gjorde säsongsdebut.
Bland andra fanns före detta landslagsmannen Sture Björk från Ludvika där.
Två militärtält var uppsatta på den lilla fotbollsplanen, där också starten var. Tälten var till för löparna, där de skulle träna på mörkerseende innan det skymde.
Starten gick för ungdomsklasserna. Då var det fortfarande ljust, men det hade börjat skymma lite.
Stickan och jag rörde oss bland orienterarna.
Stickan tog en hel del bilder vid starten.
Men efter någon timme, då de mörknat betydligt, tyckte vi att det var dags att få lite andra bilder. Mer actionbilder.
Vi pratade med arrangörerna och de visade oss var den första kontrollen låg.
Det var några hundra meter från starten på en smal ås.
Vi gick dit.
”Ni måste gömma er i en gran, annars kan kanske löparna se er”, sa de.
Sagt och gjort.
Vi kröp in i en gran alldeles bredvid kontrollen som låg bakom en stor sten.
Löpare kom, stämplade och sprang vidare.
Efter ett tag, då det var kolsvart ute, hade vi bilder så vi klarade oss och vi började dra oss tillbaka till målgången.
När vi gick där i mörkret på åsen, såg vi löparna komma. Eller det enda vi såg var egentligen deras pannlampor.
Och på ett ställe låg ett nedfallet träd över stigen. Löparna hoppade upp på trädet och fortsatte. Det såg väldigt spännande ut på håll.
Jag sa åt Stickan att vi går dit, så kanske du kan få någon häftig bild när de hoppar.
Stickan la sig nedanför stocken och väntade på nästa löpare.
Och så kom han, löparen som suttit någon timme i tältet för att få så bra mörkerseende som möjligt.
Han hoppade upp och tog fart för att fortsätta.
Då slog Stickan av en flash (blixt).
Löparen fick blixten rakt i ögonen och såg ingenting när han landade.
Han tog några stapplande steg innan han ramlade ned bland buskarna.
”Va i h-vete”, skrek han där han låg.
Vi förstod direkt att vi förstört hans kväll och tävling.
Vi försvann från åsen innan löparen skulle få tag på oss.
När vi kom tillbaka till målet, sa vi till arrangörerna att vi måste åka tillbaka till tidningen för att hinna få med allt.
”Jag ringer och kollar hur det gick i tävlingen”, sa jag.
Vem den stackars orienteraren var, det vet jag inte.
Men han var säkert inte nöjd med vår bevakning av tävlingen.
Det jag vet var i alla fall att Sture Björk vann herrklassen.
Efter det har det blivit några orienteringstävlingar till på mitt samvete.
Men ingen som den där fredagskvällen i Bredsand på våren 1973.