Efter en utflykt till Eskilstuna är Lukas Segersten tillbaka i en Enköpingsklubb.
– Det blev naturligt när min tränare slutade i Eskilstuna och det här känns jättebra, säger han.
Lukas Segersten spelade både fotboll och innebandy tidigare.
– Såg mig egentligen aldrig som en löpare. Sommaren 2015 bestämde jag mig dock för att köra riktigt hårt för att vara förberedd inför fotbollen och innebandyn, berättar han när vi träffas i Tillinge Ullbro där de flesta löppassen avverkas.
– Jag har alltid haft hyfsad kondition men såg att jag snabbt förbättrade mig väldigt mycket.
Det gjorde att han testade att springa Hummelstaloppet.
En andraplats där gjorde att han fick blodad tand för löpning och efter den första ”stora” tävlingen, Midnattsloppet i Stockholm 2016, fick de andra sporterna fick stå tillbaka allt mer för att till slut försvinna helt ur Lukas liv.
I samband med att hans satsning började hans tränare i Eskilstuna, därav bytet av klubb. Men nu är inte tränaren kvar där vilket gjorde att det var läge att byta tillbaka till Enköping.
Den mesta träningen sker dock på egen hand.
Hur motiverar man sig att springa själv så mycket?
– Ibland funderar jag också varför jag håller på, skrattar Lukas men tillägger:
– Man har målbilden framför sig om nästa tävling och då är det värt det. Och det finns gånger man känner sig riktigt pigg så under lugna distanspass kan det vara riktigt härligt.
Två gånger i veckan åker han till Västerås och tränar med en grupp för att få bra sparrning.
– Och den sociala biten är också trevlig, säger han.
Det blir cirka tio mils löpning i veckan. Ibland en mil både före och efter skolan.
Han har även hunnit känna saknaden efter löpning.
– Har varit skadad en del perioder och då har det varit riktigt tomt, man vet inte var man ska göra av all tid.
Han ser sig främst som maratonlöpare och det är där satsningen blir framöver.
– Men jag springer även kortare sträckor, jag var med på JSM på 5 000 meter i somras. Där hänger jag inte riktigt med men det är alltid roligt att tävla, menar han.
Hänger med gör han däremot på längre sträckor.
I september gjorde han sin resultatmässigt mest imponerande insats då han blev 21:a (av 5540 löpare) på Stockholm halvmaraton.
Han har kapat sina tider rejält på flera distanser och efter 2,45 på maraton siktar han närmast på en tid under 2,39 för att kvala in till SM.
Och planerna är längre fram än så.
– En maratonlöpare är som bäst runt 30, jag hoppas det ska gå lite fortare men visst hoppas jag på SM-medaljer och att få springa VM och OS, avslutar han.
Och vägen dit går alltså först i området runt Tillinge.