Det var ett par plusgrader på Vasaloppets startlinje i Sälen under söndagsmorgonen. I det första startledet stod Gustav Ottosson från Fjärdhundra tillsammans med sin klubbkompis Björn Lundberg.
När en reslig dalkarl lade upp en bössa mot sin axel och tryckte av startskottet för det hundrade Vasaloppet i ordningen stod det klart att Björn Lundberg skulle få åka utan sin klubbkamrat.
Gustav flög upp för den ökända backen i starten. Han passerade banans högsta punkt efter dryga 16 minuter i de blöta spåren. Han fortsatte att mala som en maskin i spåren och höll ett rasande tempo, sett till vad en motionär ska prestera, oavsett om man kallar sig elitmotionär eller för glad motionär.
I spåren höll han ett tempo på runt tre minuter per kilometer. Prova att hålla det i ens en kilometer. Han gjorde det i 90 kilometer. När han till slut passerade målgången i Mora stod stoppuret på 04:55:21. Vinnartiden i år var på 3.52.44.
Om jag skulle uttrycka mig sparsamt hade jag kallat det för en: "Fin prestation". Men sett till de blöta förutsättningarna skulle jag vilja kalla det något av det överjävligaste jag sett i prestationsväg.
Gustav Ottosson är trots allt "bara" en vanlig person med 40 timmars arbetsvecka som tränar på sin fritid. Jag skulle vilja se hur han hade kunnat mäta sig mot övriga skidlöpare om han hade utövat sin idrott som ett heltidsjobb.
Hatten av, Gustav.