Tre tankar...
Publiken: Det visste man redan på förhand. Men oj. Undertecknad var på plats en och en halv timme innan avkast. Jag fick ställa mig i kö vid bowlinghallens entré. Det har varit ett otroligt intresse inför den här matchen, men att stå redo med fyra biljettkontrollanter som får kön att flyta timmar innan match. Det har jag aldrig sett idrottssammanhang i Enköping. Under matchens gång var det också så att man nästan fick hålla för öronen stundtals. Det var högsta möjliga klass på inramningen!
Ruffigt: Det var en hård match och det var de allra flesta beredda på innan avkast. Men det revs, smälldes, skreks och jublades. Typ varannan minut. Det var som Samuel Dahlin sade efter matchen: "Det är så här en seriefinal ska vara" och jag kan inte hålla med mer. Som åskådare är man verkligen en del av handlingarna, och känslorna får mig att nästan bli blödig. Det är så jäkla fint med liveidrott, oavsett vilket lag som vinner, eller förlorar.
Allt i egna händer: Självklart är det blytungt att förlora en sån här match för EHF. MEN. De har faktist allt i sina klistriga händer fortfarande. Går man förlustfria i resterande matcher kommer man att vinna serien oavsett, då man har en helt fantastisk målskillnad på cirka 100 fler mål än Rimbo. Det är bara en uppskjuten fest, men vad är det man brukar säga? Den som väntar på något gott....