Och så har det alltid varit. Men signaler de senaste veckorna från kommunledningen om "att vänta med ta kontakt med föreningarna" (läktare och omklädningsrum på Korsängen) och "övergripande ansvar för kommunens ekonomi och totala investeringstyngd" (ingen ny konstgräsplan) är möjligen tecken i tiden.
Kanske är oron att bli blåst på servicebygget vid Korsängen obefogad. Det har ändå stötts och blötts i över tio år nu.
Lättare då att skjuta fram beslutade medel till konstgräs på en befintlig plan vid Enavallen eller på Korsängen, fem månader efter att idrottschefen visat upp den purfärska, miljövänliga på Åvallen.
För vad innebär egentligen beslutat? I samma tidning som vi senast berättade om läget med läktarbygget anklagade en ledande politiker i majoriteten på insändarsidan två partier i oppositionen (och indirekt flera kommunalråd) att inte förstå kommunens planering och budgetprocess.
Hur ska då alla vi andra göra det?
Samordna är viktigt. Det förstår alla. Byggs det nya skolor, ska det finnas plats för idrott. Därför får inte beslutet om en ny skola på Västerleden dra ut i all oändlighet. Då lär också stadsdelens nya idrottshall göra det.
Sedan gamla Enöglaskolan dömdes ut 2014 och senare revs har vi blivit över 5 000 nya invånare i Enköping. Ännu ett hallargument.
När utvalda barn med färgglada västar är på plats med varsin spade, omringade av personer med byggföretagsloggor på jackorna och andra mobilfilmande vuxna; först då vet man att ett kommunalt bygge har kommit i gång.
Just det här är extra viktigt.