När jag intervjuat lokala stjärnor vars karriär ska summeras minns de absolut någon stor framgång som senior men förhållandevis ofta lyfter de fram känslor och kamratskap från cuper de var med i under yngre år. Att det var en lika stor höjdpunkt.
Det är samma sak med de individuella idrottarna. De talar om gemenskapen på några läger och annat som minst lika viktig som något rekord.
Jag kan bara instämma, den egna fotbollskarriären hade ringa framgång som senior och ska jag vara ärlig minns nog inte en enda match egentligen.
När jag träffat kamrater från mina lag genom åren har vi nog aldrig pratat om några mål, matcher eller resultat. Däremot har vi skrattat åt vad som hände när vi som minderåriga kom in på ett disco i Oslo under Norway Cup eller när en av våra spelare samlade tomflaskor under en turnering och välte alla under natten i den gymnastiksal vi sov i.
Det är sådant som fastnar.
Nu i veckan har det spelats Gothia Cup i Göteborg och nyligen avslutades Dalecarlia Cup i Borlänge, båda med flera lokala inslag.
Visst fanns det spelmässiga framgångar men jag är övertygad om att få åka till Leksand Sommarland eller invigningar på Nya Ullevi och Lisebergsbesök tillsammans med sitt lag är det spelarna kommer minnas och tala om (och säkerligen situationer som inte går att skriva också) när de väl slutat spela och träffas om 10, 15, 20 eller 40 år.
Precis som ESK-ledaren Patrik Fahlström sa när vi talades vid efter Gothia Cup.
– Någon serielunksmatch har man snabbt glömt, det är cuperna man minns, det vet man från man spelade själv.
Och inget av detta skulle vara möjligt utan alla de ideella tränare, föräldrar och ledare som "offrar" semesterdagar för att ligga på madrasser i en skolsal med mängder av ungdomar. Går väl även att konstatera att äldre kroppar inte riktigt är byggda för det äventyret även om luftmadrasserna av idag är betydligt mer komfortabla än de skämt till liggunderlag vi hade förr.
Då har det redan innan själva cupen arbetats i många timmar, ofta under flera år, med anmälningar, logistik och ekonomi för att få ihop alla delar.
För även om det kan vara besvikelse och tårar när laget åkt ur så glöm aldrig att det är inga segrar eller förluster ungdomarna kommer minnas. Det är allt runt omkring. Det ni ledare skapat.
Jag kan inte nog hylla er insats.
Så när ni vaknar stela på en madrass efter tre, fyra timmars miserabel sömn, glöm inte att ni är ovärderliga.