Missförstå mig rätt nu. Enköping SK vann såklart derbyt mot Håbo FF under nationaldagen mycket rättvist.
Sett över 90 minuter, och framför allt under de sista 45, var man minst en klass bättre än de röda från Bålsta.
Men: vad hade hänt om den första halvleken var fem-tio minuter längre?
Man ska inte tänka i termer av "tänk om", men ibland är det trots allt lätt att hamna där.
När Håbo FF och Roni Tanrikulu hade satt kvitteringsbollen i den 37:e minuten hängde ESK mot repen.
Hemmalaget hade då rest sig och avslutat den första halvleken, om inte briljant, så åtminstone riktigt bra.
Enköping såg då ut att längta in i omklädningsrummet. Just dit fick man också komma med 1–1 på resultattavlan, och det tror jag man ska vara nöjda över.
För sen gick det som det gick. Pang, tjoff så stod det 1–4 efter att gästerna samlat krafterna under en kvart.
Vad som samtidigt hände i Håbo FF:s omklädningsrum vet jag inte.
Men nye tränaren Alexander Edstein uttryckte det bra efter matchen:
"Vi har en hel del att jobba på".
En sådan sak tror jag blir att ha fullt fokus och energi i nittio minuter. Det hade man inte mot ESK och då går det som det går. ESK är alldeles för bra för att bjuda tillbaka in i matcher.
Det problemet uppstod inte för första gången i år, och säkert inte sista.