Att pandemin satt stopp för just den ceremonin får vi leva med, även om det är tråkigt att premiärgalan inte får en fortsättning redan andra året.
Traditionen att dela ut EP:s sportpris är betydligt äldre. I år är det 60 år sedan Alf Björkman sprang hem det första priset 1961. Kim Ambs långa spjutkast belönades med det senaste, 2019.
2020 var ett år där vissa inte ens fick chansen. Att räkna mål, mäta hopplängder och klocka varvtider kan kännas futtigt i sammanhanget, men att inte få träna tillsammans och följa lokala idrottare som vanligt ger ett stort tomrum. Det går inte att komma i från.
Mitt i alla pausade verksamheter, inställda matcher och förkortade säsonger finns det förstås ändå prestationer värda att hylla.
Inte minst alla idrottsledare som ställt om, ställt in och tänkt nytt.
Vad kan vi mer lyfta fram från 2020?
Det roliga med att under lång tid, lite från sidan, ha följt diskussionerna om EP:s sportpris genom åren är alla åsikter och diskussioner. Inte minst synpunkter från er läsare - ni som är grunden till att traditionen fortfarande lever.
Men hur kan han? Varför hon? Men inte dom, väl..? Kanske medhåll.
Den långa nedräkningen med tvåsiffrigt antal kandidater bantar vi den här gången till en kvartett.
Kriteriet är att pristagaren ska representera en förening i EP-området. Förra helgen satte för övrigt 2010 års vinnare, Jump Club, ribban för 2021 genom att ta SM-guld i hoppning.