Ungdomsidrotten går varm just nu.
Både lokalt och internationellt.
Sverige har gjort processen kort med först Vitryssland och därefter Tjeckien. Förhoppningsvis gör man detsamma imorgon kväll mot Schweiz.
Men det är egentligen inte själva resultaten som glädjer mig med JVM-hockeyn.
Eller annan ungdomsidrott för den delen – det kan vara fotboll, simning, handboll eller innebandy. You name it.
Nej, det är just idrottsglädjen. Entusiasmen. Den finns fortfarande kvar där – trots att många viktiga ögon på läktarna tittar på just dem.
Den märks på medieovanan i inför-match-intervjuer. Dem märks i det offensiva och tekniska anfallsspelet.
Överallt, glädjen och entusiasmen.
Men även den glädjen överträffas. Av de ännu yngre och ännu gladare.
Stora Coop Cup har spelats i dagarna, och kommer att fortsätta med de ännu yngre spelarna till veckan.
Ungdomarna, precis på gränsen mot tonåren, besitter den där entusiasmen som är helt fantastiskt att beskåda.
En domare kan göra ett misstag utan att världen rämnar. Du åker på en tackling men gnäller inte över det.
Du bara reser dig upp, skrattar till och leker vidare.
Idrotten har ännu inte blivit på allvar fullt ut. Och ibland är det just då som idrott är som finast.