Under en söndag i december skulle man lätt kunna förvänta sig att man skulle bjudas på handboll när man tar sig till Idrottshuset. Så är det också många gånger. Men inte idag.
Idag vankades det Alliansfotboll. På helplan á la Enecopia. Det var inte bara planformatet som påminde om den klassiska inomhusturneringen som många Enköpingsungdomar spelat i genom åren. Det var också mycket folk på plats för att följa de lokala lagen i det speciella formatet.
Resultaten spelar roll där och då, på planen är känslorna heta. Men när jag gick i korridorerna längst med omklädningsrummen i Idrottshuset hördes ett glatt sorl från samtliga omklädningsrum. Det är på planen det spelar roll, efteråt är de som känner varandra vänner igen, oavsett vilken färg på tröjan man har.
I Bahcohallen tog ESK emot Brödernas/Väsby. På förhand var det inte mycket som pekade på hemmaseger. ESK som inte haft de bästa resultaten i mannaminne under hösten skulle komma att ge serietvåan en chockstart på matchen.
Leo Krantz slog till med sitt första mål för säsongen. Viktor Andersson plockade totalt 37 av 40 skott. Mattias Eklund rev och slet i motståndarspelarna när det skulle spelas boxplay tre mot fem. De ville verkligen vinna den där sista matchen i grundserien, och det syntes, men det hördes också när matchen analyserades.
– Det var lite småkomiskt att de plockar ut målvakten och tror att de ska vinna över oss. Det är ännu roligare att vinna på det viset, sa Leo Krantz med ett flin efter vinsten.