Alex Persson-Njie gjorde ett på Korsängen i division 3-premiären mot Märsta. Ett psykologiskt 3-0-mål, en grym frisparksfot trycker till bollen i främre krysset och ESK har råd att släppa in en vacker reducering - och nästan en straff.
Tre poäng och det vackra målet är guld värt.
Tosse Larsson gjorde ett liknande på Stenhagen nästan exakt ett dygn senare. En oerhört skön kvittering, en grym frisparksfot trycker till bollen lika vackert, fast i andra krysset. Vad var det värt till slut? En pinne i skytteligan, men inget mer.
Noll poäng och det förstärkte förstås Andreas Larsson allmänna ilska på domaren i slutminuten och den snabba avmarschen mot omklädningsrummet direkt på slutsignal. Extra surt. Med ett sådant mål vill man ha mera.
Vad fick vi annars se i helgens premiärer? Ja, vi kan konstatera att fotbollsintresset är lika stort som väntat, både att följa EP:s rapporteringar i text och bild och att vara på plats på Korsängen. Ingen gång förra säsongen förutom cupmatchen mot Dalkurd såg så många ESK hemma på plats, 300 i premiären.
Kommer lika många till Fanna IP på fredag kväll för att se ett revanschsuget Fanna mot ett BKV Norrtälje som inledde stabilt med oavgjort mot GUSK?
Mer då? Att ESK säkert måste höja sig ytterligare för att 3-1-vinna mot en del andra lag i serien. Att Fanna har en hög högstanivå, vi fick se en riktigt bra halvtimme efter paus. Men att tre poäng i april är "lika mycket värt som tre poäng i oktober" för att citera tränaren för det lokala lag som vann.