– Det blir ingen mer elitsatsning, det är första gången jag säger det öppet och det känns konstigt, säger 27-åriga Linnea som officiellt tagit en time out från landslaget.
Början till slutet kom med en kyckling 2008. Karriären hade så långt gått spikrakt uppåt och siktet var inställt mot internationella mästerskap.
– Vi var på restaurang och ganska snart fick jag väldiga magsmärtor, berättar hon.
Kycklingen gjorde henne sjuk. Riktigt sjuk. Utredningarna tog fyra år.
– Läkarna sa att det tar mellan två till tre år att bli frisk.
Efter fyra månader hårdtränade hon igen.
– Som elitidrottare är man envis. Alla dagar jag kunde ta mig upp ur sängen så tränade jag.
Hur ofta tänker du på den där måltiden?
– Jag försöker att inte göra det men, jo, det gör jag varje dag. Om jag inte åkt till den där tävlingen, om jag inte ätit på den restaurangen. Jag vet att många människor har det värre men för mig som elitidrottare förstörde den mitt liv, säger hon och erkänner:
– Jag är bitter och jag grämer mig varje dag.
Hon kunde inte träna fullt ut men det blev ändå två silver i Nordiska mästerskapen och ett på SM. Kroppen tog dock rejält med stryk vilket gjorde att Linnea gick in i väggen 2012.
Hon behövde en förändring, flyttade till Helsingborg och studerade till socionom. Hittade äntligen rätt medicinering och började träna hårt igen. Karriären tog ny fart och hon blev fyra på SM och reserv till EM 2016.
Men under våren 2016 återkom problemen.
– Efter alla år av sjukdomar är jag tvungen att sätta hälsan främst, säger hon.
Hon flyttade hem till Enköping och tog time out från konståkning.
En time out som nu alltså blir permanent.
– Jag mår bättre när jag inte tränar, jag måste lyssna på kroppen, konstaterar hon.
Hon håller som bäst på att skaffa sig ett liv utanför rinken.
– Det är väldigt kul att få vara del av konståkningen.
– Och visst skulle jag kunna träna fyra, fem timmar i veckan men mina konkurrenter kör fortfarande 20 timmar i veckan då är det meningslöst. Att åka ut på tävlingar och vara sämre än tidigare är inget för mig.
Och att träna andra inspirerar.
– Det är kul att kunna dela med sig av sin kunskap. Jag har samlat på mig mycket genom åren och väljer ut delar från olika tränare, berättar hon.
Just nu jobbar hon på halvtid som tränare inom Konståkningsklubben och halvtid som lärare i Västerås.
– Det är svårt att livnära sig helt som konståkningstränare, jag vill gärna göra det och skulle vilja vara kvar i klubben här men vi får se hur det bli i framtiden.
Under den närmaste framtiden vet hon i alla fall vad som händer.
Coachning i Bahcohallen.
– Jag ska stötta och peppa våra åkare, tror det kommer gå bra, avslutar Linnea.