Andreaz Perssons poängproduktion sticker ut – rejält – så vi måste nog börja där. Vad vissa spelare gör under en hel karriär samlade "Zäta" ihop på ett par säsonger i ESK. Efter att klubben lämnat tvåan för ettan 2005 blev det först 33 poäng av högerforwarden. Säsongen efter 44, året därefter 48. Det fortsatte med 52, 59, 46, 48, 52, 53 ...
– De försökte bygga det kring mig och gav mig fria tyglar. Man måste må bra för att spela bra och det gjorde jag, säger Persson och får det att låta som den enklaste sak i världen.
Men det är ju närmast sjuka siffror!
– Jag fick väl alltid en sån roll bara och istiden till att göra det. Man får försöka ta chanser man får.
När reportern till denna text bad om en intervju svarade Persson att "nu har ni fått gräva djupt". Han lade ju av för några år sedan men att han är ESK:s poängmässigt bäste genom alla tider är en anledning så god som någon. En annan om hur det gick till när han en gång i tiden hamnade i klubben.
– Ibland är svårt att förutse vad som händer, säger han.
Han är fostrad i Roma på Gotland men redan som 20-åring spelade han i norska Furuset med god poängproduktion. Poängen fortsatte att trilla in säsongen efter i Vallentuna i allsvenskan. Persson var redo för nästa steg. Det var strax innan självförtroendet försvann.
– Jag hade ett kontrakt med Färjestad men blev utlånad till Bofors och det gick sisådär, de ville inte ha mig kvar. Och då frågade Håkan (Loob) om jag vill åka till Österrike, men det ville jag inte. Jag hade inte fått spela någonting där, jag hade inget självförtroende. Jag var less på det mesta, berättar "Zäta" som även tränade med Djurgården och Huddinge utan att det blev något.
Det var då Enköping hörde av sig och Persson nappade.
– Året därpå gav de mig ett jobberbjudande som jag tog och på den vägen är det.
Höjdpunkten under alla år var kvalserien mot allsvenskan säsongen 09/10 säger han. Och kvalmatcherna dessförinnan mot Asplöven.
– Ett annat minne jag har är att vi fick "konka" buss upp till Kiruna i ett annat kval. När vi kom hem till ishallen (Bahcohallen) igen tränade Kiruna, de hade flygit ned. Lite skillnad.
Han lade av för tre år sedan. Sedan blev det ett kort inhopp på två matcher året efter då det saknades spelare.
– Om jag tittar tillbaka vill jag hylla alla runtomkring laget. All heder till Centh Wiman, Håkan (Karlsson), Åsa (Lyckman), materialarna var fantastiska ... folk i styrelsen ... En massa eldsjälar som lägger sin tid på det där.
Efter att han slutat blev det lite spel Nackaveteranerna men för tillfället är det gymmet som lockar och padelhallen försöker han besöka tre gånger i veckan. Den mesta av övrig tid går åt till familjen.
– Jag har två barn, ett på snart 3,5 år och minstingen är 14 månader, och har aldrig varit så upptagen som jag är nu. Jag har varit pappaledig men började jobba för en månad sedan. Vi har precis köpt hus och ska flytta till Saltsjö-Boo.
Han arbetar som licensierad privatrådgivare på den bank han under ESK-tiden fick jobb på.
– Jag tycker att det landade bra för mig i tid, åldersmässigt. Barnen kom och jag tror inte att jag hade pallat att pendla från Stockholm till Enköping med ungar. Jag var klar med hockeyn kände jag.
Till sist, varför stavar du ditt namn med Z?
– Hahaha. Bedrövligt med Z men är döpt så.Misstänker att föräldrarna var inne på dansbandsstuket i början av 80-talet.