Leksand hade ledningen med 1–2 i paus efter att ha stått för en fin vändning. Känslan då var att ESK skulle behöva jobba riktigt hårt för att ta hem slutsegern i turneringen.
Men pang och bom! En och en halv minut in i andra perioden hade ESK vänt efter två snabba mål av Ludvig Siljesvärd och Max Larsson, två av förgrundsfigurerna i matchen.
– Leksand är ruskigt disciplinerade, vilket vi fick känna på i gruppspelet då de vann med 2–0 mot oss. Men nu hade vi bättre fart i vårt spel och tävlade på ett helt annat sätt, menar Marcus Krantz.
ESK fortsatte sedan att ösa på och fick ifrån till 5–2 genom Larsson igen och Tim Almgen (klar för AIK). Leksand la sig dock inte ner, utan gjorde ett tappert försök. Man kom också närmre och hade ett tag 5–4 innan Liljesvärd avgjorde med sitt tredje mål i finalen.
– En riktigt kul final. Roligt när det blir lite nerver. Men skönt att vi lyckades vinna – det är tredje året i rad nu faktiskt, och det är ju riktigt starkt, det måste man säga.
Cupen blev också Krantz sista som ledare för laget.
– Extra skönt att avsluta på det här sättet då. Vi gjord en stark insats hela cupen, även om vi hade en klassisk dip i matchen mot Leksand. Men vi kände redan då att vi kunde ta dem om vi höjde oss och det var skönt att vi kunde göra det i finalen.
– Man blir extra glad när vi bara släpper in åtta mål och gör 31. Det visar på en kollektiv styrka, vilket vi alltid eftersträvat, säger Krantz.
Glädjen var sedan stor efter matchen när lagkapten Max Larsson höjde bucklan. Dessförinnan fick också Leo Krantz pris som turneringens poängkung – 15 poäng på sex matcher.