Vad hände då 2015?
Jo, den stora flyktingströmmen gjorde att regeringen satsade pengar på idrotten och dess potential att fungera som ett verktyg för integration för de flyktingar som anlände till Sverige.
– Det gjordes stora insatser och inledningsvis handlade det om att bara ge individer en sysselsättning, något att göra. Men det har förändrats under de senaste åren till att handla om ren inkludering i de redan existerande föreningarna, berättar Upplands idrottsförbunds distriktsidrottschef Dag Söderberg.
I Uppland fanns det när det var som mest högtryck runt 80-90 olik ansökningar om bidrag till projekt från olika föreningar, berättar Söderberg.
– Det är nu man kan se vad som hänt sedan 2015. Man kan se hur det har gått och om projekten lyckats. Och vi vill försöka lyfta fram de exempel som finns där det har lyckats – där är Örsundsbro ett av dem.
Anser du att det görs tillräckligt gällande frågor om inkludering och integration?
– Klart att det finns mer att göra – det gör det alltid. Sen kan ju inkludering handla om så mycket, det kan gälla andra grupper än just personer med utländsk bakgrund. Men ser man endast till nationalitet så har ju idrott en bra potential att fungera som verktyg för integration i och med att idrotten ju är global. Sedan är det lättare för vissa idrotter. Basket exempelvis har visat sig lyckas locka många flickor.
Söderberg tror inte det finns någon stor skillnad i engagemang mellan små och stora föreningar.
– Nej, jag skulle inte tro det. Nu är ju det här en egen teori, men det kanske är svårare i en större förening att vara inkluderande fullt ut, utan projekten kanske hamnar lite vid sidan av. I små föreningar kanske man saknar både spelare och ledare, vilka då tacksamt kan fyllas av de här personerna som vill sysselsätta sig.