Det mesta i tillvaron kretsar runt handbollen för Albin Lindblom, EHF:s 18-årige jättelöfte i målet.
Han har varit med på alla riksläger och blev också kallad till U17-landslagets regionala läger förra året.
Hade du blivit besviken om du inte kommit med nu? U19 närmar sig seniorhandboll...
– Jag känner glädje över att bli uttagen och det är ingen självklarhet. Det är otroligt kul. Men hade jag fått veta att det varit en samling till utan mig hade jag nog blivit besviken eftersom jag var med för ett år sedan. Att jag skulle ha tappat, då är man inte där. Men såklart det är uppförsbacke nu när det är två åldersgrupper, 04:or och 05:or, och bara jag och Arvid Skoog är 05:or.
Totalt är sex svenska målvakter kallade till två U19-träningar senare i höst.
Konkurrensen om målvaktsplatsen är hård och sporrande även i klubblaget, där fyra år äldre Hampus Wallin briljerade när Täby bortabesegrades i seriepremiären och EHF visar att man vill vara ett topplag i ettan även den här säsongen.
Korta inhopp i den matchen för Albin, men dagen efter var det hans tur att spika igen målet när EHF:s andralag vann sin division 2-premiär på hemmaplan med stora siffror mot IFK Nyköping.
– Vi har en otrolig bredd och spelar i två bra serier också, division 1 och division 2. Det gör att det finns många möjligheter att komma upp och spela bra seniorhandboll. Istället för att åka på en lång bortamatch en söndag och vinna med 30 bollar. Det slipper man nu, det är stor skillnad, säger han.
– Det är viktigt för utvecklingen, menar Albin, vars lediga tisdag med laget ska ägnas åt individuell träning lite senare på eftermiddagen efter EP-intervjun.
Något samtal ute i solen mellan skolan, där han går sista året på ekonomiprogrammet, och Idrottshuset ett par stenkast bort där han tränar, har idrott och spelar hemmamatcher, blev det inte på grund av regnet. Men hallen känns ju hemtam.
Tar det från början!
– Det var väl bollskola när man var sex år, eller nåt. Här inne i a-hallen.
Vad minns du från den?
– Inte mycket. Det jag minns är att jag tidigt fick börja spela med 03:orna eftersom de hade brist på spelare. Det var med bland andra Gustav Wedholm, Teo Rydstedt och Jacob Hammar (andra i a-truppen i dag)
– Det var Arvid och jag, vi tyckte det var kul med handboll. Så länge jag kan minnas har jag spelat med de som är äldre.
Hur Albin bestämde sig för att vara målvakt är lite svävande.
– Ingen annan ville stå, och jag tyckte det var kul. Det blev självklart att stå. Redan när vi stod och sköt nere i källaren när man var liten, skrattar han.
Fyra år äldre brorsan Anton spelar numera i allsvenska serieledaren OV Helsingborg (som på onsdagskvällen skulle möta just Västerås/Irsta).
Hinner du se brorsans matcher något?
– Så mycket jag kan. Det går bra, med bra försvarsspel och han gör mål framåt och verkar trivas också.
Hur ser dina mål ut?
– Man jagar väl speltid och försöker träna så hårt som möjligt. Det gäller att träna på och vara så närvarande man kan. Sedan har vi det här med uttagningarna till landslagsträningen också. Man lär sig mycket av att ha varit med på sådana saker. Olika tränare har olika saker att komma med och man lär sig från olika personer.
Han svarar lite försiktigt om framtiden.
– Handbollen har största fokuset, men någonting annat kommer man väl att behöva göra, säger han.
Så handbollen får styra vad som händer i övrigt?
– Ja, ungefär så. Man får se vart den här säsongen tar vägen till att börja med.
Målvakter beskrivs som lite udda typer som sticker ut. Har du hört det förr?
– Ja, ja, och många som säger att man är idiotisk som ställer sig i ett handbollsmål, utan knappt några skydd.
Vad svarar du då?
– Att det är kul, att få ett skott på sig. Inte mycket slår känslan av att göra en bra räddning.
Känslan växte när 05:orna i EHF började spela SM och vann steg 4 hemma i Enköping.
– Men sedan blev det corona när vi skulle spela steg fem.
Två år senare gjorde laget om samma bedrift och då blev det verkligen ett SM-slutspel inför storpublik i IFU Arena i Uppsala förra våren och Albin hyllades för sitt målvaktsspel.
Vad har du utvecklat mest, sedan dess?
– Först och främst, alla andra spelare har också utvecklats. Det är bättre skott än det var då. Men jag har fått lite mer lugn, läser spelet bättre. Man får tänka lite smart när andra spelare blir bättre.
Hur gör du då?
– Kollar mycket på handboll, ser vilka situationer som leder till vad. Var bollen kommer och hur försvaret står, hur man skär vinklar. Att tänka på hur jag gjorde, varför blev det så där.
Har du några förebilder?
Han ler stort.
– Alltså, toppmålvakterna är grymma. Arpad Sterbik till exempel.
– En lång och kraftig målvakt, men fascinerande hur smidigt det är, beskriver han serben/spanjoren som lyfts fram som världens bäste genom tiderna inte bara av den unge EHF-talangen.
Beskriv dina goda sidor, då.
– Jag är ganska bra på att läsa spelet, att hitta höjd och vart man ska stå. Min styrka kan vara ganska bra utkast också. Sedan älskar jag karateräddningarna, skrattar han, på tal om vighet.
Vad behöver du träna mer på, utan att avslöja för mycket?
– Att behålla lite mer lugn i vissa situationer, att inte vara för tidig i rörelserna och vänta ut skytten.
Sånt som kommer med rutinen?
– Ja, att inte avslöja sig för tidigt. Ungefär som här kommer luckan så stänger jag den. Utan istället kolla här är luckan och så lurar jag spelaren att skjuta där.
Säsongen som precis har startat. Det skapades en förväntan att ni skulle kvala till allsvenskan ifjol. Vad tror du nu?
– Att det blir grymt kul. Vi hade en tuff avslutning, med poängtapp och det var slarvigt av oss. Upplägget är bättre i år. Det blir en lång och rolig säsong, säger han och beskriver den tuffare fysträningen och större bredden i år.
Det började bra.