Det var åtta år sedan han senast var i EHF som tränare.
– Nu har vi möjlighet att få till ett mer dynamiskt samarbete. Vi är på den nivån nu, säger han.
– Men det är inte så att man kan gå över mellan omgångarna, jag ser det mer termins- eller säsongsvis.
Det är 40 spelare här, är det de totala antalet spelare ni kan välja mellan..?
– Nej. Räknar man från 05 och uppåt så har vi 40 spelare som får spela seniorhandboll bara i Enköping och Västerås har ungefär lika många, säger han.
Hur ser det ut i EHF-truppen?
– Alla de äldre spelarna fortsätter. Sedan gör Jonatan Lövgren comeback på riktigt.
Och i övrigt. Inga fler nyförvärv?
– Nej, sedan fyller vi på med 05:or och de som är med idag är först in. Vi har inget superbehov, vi vill bygga styrka på att det är moderklubbar som är här. Det ska tillföra mycket på en gång om man tar in en annan spelare. Vi vill producera våra egna och nu börjar det här samarbetet, som är helt rätt rent geografiskt med våra många historiska band.
Just nu spelar till exempel trion Anton Lindblom, Ludwig Isegren och Filip Eriksson i Västerås/Irsta.
Pierre Gjuraj är ansvarig för a-laget tillsammans med Tomas Wigh, som stannar som assisterande.
– Jag var helt säker på att jag skulle sluta, men kunde inte, säger han och framhåller gärna en tydlig rollfördelning.
– Pierre är ansvarig, jag gör som jag blir tillsagd, skrattar han.
Däremot är inte lagledarrollen löst sedan Dennis Pettersson slutat.
–Det är tufft på den här nivån. Det ska vara någon som brinner för det och vi letar med ljus och lykta, säger han.
Fyra, officiellt, nya spelare är med på träningen. Dels nyförvärvet från Västerås/Irsta, Axel Ring, dels Gustav Borén, Elias Ihrsén och Arvid Boquist.
– Jag ser det här samarbetet som potential till bättre samtal och bättre utveckling, säger vänstersexan Axel Ring som spelat fem år på seniornivå i Västerås.
Arvid Boquist tror att det leder till närmare relationer.
– Kanske kan man flytta när man blir äldre.
Elias Ihrsén ser fram emot att fortsätta utvecklingen som juniorlag.
– Det är bara att köra på, både i serien och USM.
Har man spelat i EHF sedan sexårsåldern är det förståeligt att det var med extra stolthet laget gick till finalspelet. Gustav Boren säger att det var mycket känslor inblandade då, och använder också uttrycket "att bara köra på" i år.
Låter klokt.