Förutsättningarna rent tabellmässigt för att de första poängen skulle trilla in fanns där inför match. 60 minuter handboll senare hade den tanken grusats och EHF förlorat med 17–30.
– Det var som det varit tidigare – vi får inte ihop det. Vi är ängsliga över hela banan tycker jag, numera även i defensiven. Vi hade trots allt över 30 procent i räddningar på våra målvakter, vilket är godkänt, men ändå släpper vi inte 30 mål. Tyvärr är vi inte bra åt något håll i banan längre, menar Ken Hornö.
EHF var bra med i matchen inledningsvis. Men efter tio minuter började Norrköping dra ifrån målmässigt. Och luften tycktes gå ur hemmalaget en aning.
– Det är lite typiskt när saker inte fungerar per automatik. Då blir det så när det drar iväg, då drar det verkligen iväg. Känslan var lite att "ligger vi under med sex bollar i paus är det kört".
Det var just vad EHF gjorde. Efter första 30 stod det 9–15.
Och inte blev saken bättre i andra. Då tog det nio minuter innan EHF gjorde mål. Då hade Norrköping gjort sex.
Där och då var matchen körd och det slutade med en klar förlust, 17–30.
– Det är ju enbart en mental sak, det här. Självförtroendet är inte bra och då är det tungt.
Har det kanske till och med blivit en inställningsfråga?
– Jo, lite så är det och det är något vi verkligen måste jobba med. Handboll är en sport som handlar mycket om just inställning, men jag har en plan för hur vi ska jobba med det framöver. Det är dock nåt som får ta tid och inget som man bara vänder på sådär.
Men hoppet lever kvar?
– Absolut, det gör det. Vi saknar ju liksom inte handbollskunskaper, utan det är den mentala biten. Vi måste hitta trygghet i vårt spel, avslutar Hornö.