Thomas Lindblom: En EHF-seger för framtiden

The sky is the limit 
Vi har sagt det förut. Men inte fått se det så jättemånga gånger. Det finns en kapacitet i det här unga EHF-laget som egentligen inte har några gränser när det stämmer. När alla vågar. När alla tar varje duell och vågar gå för seger mot alla lag. Då är EHF så här bra. Utan plumparna på bortaplan hade laget mycket väl kunnat blanda sig i toppstriden redan den här säsongen. Med samma lag så törs jag nästan lova att det kommer nästa säsong. 

Stäm i försvarsspelet 
Ett starkt försvar ger ett tryggare anfallsspel. Mot RP lyckades EHF med sin matchplan till hundra procent. Man gav inte RP utrymme att växla tempo och hitta luckor. Plus att båda målvakterna fortsatte att leverera. Först Elsa Wiklund, och sedan kom Elin Bergsten in och bommade igen ordentligt. Blev också utsedd till matchens bäste hemmaspelare. 

De "anonyma" klev fram 
I ett lag måste alla leverera mot ett lag som RP för att det ska bli seger. Och här bidrog verkligen hela laget. Och spelare som stått lite på tillväxt tog verkligen chansen. Vi tänker bland annat på Lovisa Wigh som var hundraprocentig i sina avslut, och Martina Vig som hela tiden bara blir bättre och har vuxit ut till en riktig klippa på sex meter och vi ska heller inte glömma Wilma Eriksson och Moa Hammar.