- Ineffektivitet: Det var ett Enköping som försökte spela sitt spel runt ett samlat bortaförsvar. Norrköping å andra sidan försökte variera sina anfall. I den första halvleken var det stundtals skrämmande dålig utdelning på Enköpingsanfallen. Det är premiär och gissningsvis vill man sätta ett spel och ha något att bygga vidare på till kommande omgångar. Men det är inte olagligt att söka snabba avslut om läge finns.
- Prickskytten: I slutet av matchen började man ändå se vissa ljusglimtar. Ebba Salomonsson började hitta nät på så väl straffar som i öppet spel och Elin Bergsten fick börja göra rutinräddningarna som hon inte gjorde i början av matchen. Men Nora Sagström såg otroligt skarp ut i sitt skytte. Flera mål från distans med en bestämdhet som skulle behöva smittas vidare till lagkamraterna.
- Lite jävla anamma: Kanske inte poängmässigt bäst på planen men det är en fröjd att se Maja Eriksson leda med exempel. När Enköping ser lama ut i anfallen visar hon med hela sin uppenbarelse att hon vill ha bollen, och det är på en gång. Räds inte heller att ge sig in i försvararna och vara fysisk i anfallen. Det gav utdelning i form av flera frikast, som bland annat gav Nora Sagström chans att skjuta i slutet av matchen. Mer sånt, tack!
Det är för tamt EHF – lite mer jävla anamma, tack!
Det var inget snack om vilket lag som skulle gå vinnande från seriepremiären i Idrottshuset. Enköping måste variera sig om man ska konkurrera om topplatserna i år.
EHF dam
Foto: Andreas Segersköld
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.