En unik händelse i solskenet på lördagen, hastigt planerad i veckan, och de som mötte upp lät sig inspireras.
– Det här var jättekul, säger Sofia Hällstrand som är inne på sitt tredje år som golfare.
Hon dröjer kvar tillsammans med Jonas Lilja efter en mer än timslång clinic, golfutbildning med spelaren som just nu är 34 på världsrankingen, tredje bästa svenska efter Linn Grant och Anna Nordqvist.
Fick ni några bra tips?
– Ja, att ta det lugnt och låta klubban göra jobbet. Lugnet är nyckeln till framgång.
När Madelene spelade Scandinavian Mixed på Ullnabanan i juni var det första gången på åtta år hon spelade en tävling i Sverige.
– Jag var hemma i Enköping senast förra sommaren, men jag tror inte det blev någon runda här då. Jag brukar försöka undvika att spela här, det blir bara så mycket prat, skrattar hon.
Men Madelene har inte glömt sitt ursprung, och banan dit hon cyklade med bagen och sneddade över åttans tee, som hon berättar i EP-intervjun.
När hon utsågs till årets golfare i Sverige gav hon, förstås pengarna till hemmaklubben något som gav en grundplåt till juniorträning.
Det är få juniorer på plats nu; betydligt fler är de som följt Madelene genom hela karriären och minns henne från början. Och frågorna är många, nu när det finns möjlighet.
Två yngre som lyssnar noga är i alla fall Oliver Kling och Vidar Boquist, som ser chansen att få tips av spelaren som är inne på sjunde proffsåret och sedan länge bor i Orlando, Florida.
Vad har ni lärt er?
– Hur brant man ska svinga i ruffen, säger Vidar.
– Man måste komma under bollen, annars kommer den att sticka.
För det är närspelet som är svårast, säger både Oliver och Vidar.
– Det är där man tappar. Man kan ha hur bra drive som helst, men om man inte sätter putten spelar det ingen roll.
Madelene Sagströms råd till dagens elvaåringar, det var då hon själv började med golf, är att ha roligt.
– Det jag kommer tillbaka till är att det ska vara roligt, att ha gemenskapen. Sedan är det förstås roligt att spela bra.
Den här dagen har hon också gjort något ovanligt, nämligen spelat på banan. Nio hål i morse.
– 27 hål den här veckan faktiskt, det var längesedan.
Och att slå pappa och brorsan är viktigast, personer som också ibland får vara referenser när hon går igenom detalj efter detalj för slag, klubbval och träningsmetoder. Hon visar hur hon tränar med en hoprullad handduk under armarna för att hitta känslan i ett visst slag. Och hävdar att nästan alla amatörer överskattar hur långt de slår. Och ger varnande exempel i familjeriktning.
Hon fyller 31 i år och målet är att vara kvar i världstoppen länge till. Ett av råden som hon upprepar är att vara konsekvent i sitt spel.
– Ganska tråkigt, men det funkar, säger hon och varnar för att bli alltför perfektionistisk.
– Jag vill ha en rimlig förväntan på vad jag kan göra av slaget. Är jag innanför fem procent (inte större felmarginal) av den totala distansen så har jag slagit ett bra slag.
Så betonar hon uppvärmningen, med fysband och mycket aktivering och i vilken ordning hon går igenom klubbarna. Hon antyder att det skett en utveckling här och att hon inte "kan göra som 20-åringarna". Med ålder kommer rutinen, men också ökad skaderisk.
– För mig är det viktigt att vara skadefri.
Gäller förstås alla åldrar.
– Mycket bättre än att slå på värmaren i bilen och gå på med drivern direkt, säger hon och får spridda leenden tillbaka.