En överbelastning i en fot i början av vandringen gav en ofrivillig vila i Abisko.
– Men det gav med sig och sedan hade jag inga problem, säger hon och vill gärna inspirera andra att göra samma sak.
Vad krävs för att lyckas?
– Att man tränar upp grundkonditionen och klarar det fysiskt.
Möjligen är viljan ett större hinder än fysiken.
– Men jag har alltid haft en vilja till äventyr, säger 48-åriga Monika Engvall som plockade ut sparad semester och annan ledighet och genomförde den ändå rätt tuffa vandringen.
Förra sommaren gick hon den 40 mil långa Kungsleden mellan Abisko och Hemavan tillsammans med sonen Albin. Nu blev det fyra gånger så långt.
Hon är nummer 299 i ordningen sedan 2011 som registrerat sin Gröna bandet-vandring mellan Treriksröset och Grövelsjön, hela vägen genom den svenska fjällvärlden.
Men Monika Engvall gick längre än så. Vid turiststationens blå dörr i Grövelsjön, som är mål eller start av den officiella vandringen, fortsatte hon söderut genom Dalarna. Till Transtrand. Av en speciell anledning.
– Jag ville gå i mina föräldrars fotspår. De vigdes på en fjällsluttning i Transtrand och vandrade därifrån till Treriksröset på sin bröllopsresa 1967, berättar Monika Engvall, som kom hem till Fjärdhundra i mitten av september med labradoren Sarek som sällskap.
Det är en tanke, och en dröm, som vuxit genom åren. Hon berättar att bröllopsvandringen på 60-talet fick stor uppmärksamhet och tidningar skrev om den.
Själv är hon uppvuxen med friluftsliv, fotboll och innebandy hemma i Hälsingland. Mamma Karin bor kvar i Kilafors, men pappa Olle gick bort redan på 70-talet.
– Han avled tidigt i en helikopterolycka uppe i fjällen, berättar hon.
Monika Engvall valde att vandra från norr till söder, av vädertaktiska skäl. En septemberdag ovanför Polcirkeln kan vara både snöig och kall om man har otur. Hon gick sista delen tillsammans med ettåriga labradoren, en bit i mitten med sonen och tre veckor helt på egen hand.
– Nu var det en ganska regnig sommar, men det blev ändå en massa fina upplevelser.
Berätta om några! När njöt du som mest?
– Det finns så många sådana tillfällen, men det var jättefint när min 19-årige son Albin anslöt och vi gick Padjelantaleden tillsammans, säger hon.
Monika Engvall vandrade inte exakt samma väg som sina föräldrar.
– Det finns ett antal alternativa sträckor, men jag visste att mina föräldrar hade övernattat i Kvikkjokk. Och där hade dom sparat alla gästböcker.
Även från 60-talet?
– Ja, ja, ända från 30-talet, säger hon och fortsätter:
– Jag bläddrade bakåt och när jag kom till 1967 så hittade jag en dikt som mamma hade skrivit just här. Det var ett så fint ögonblick.
Vandringen gav också tillfälle till spontana möten.
– Jag träffade bland annat en 69-årig kvinna och vi beslöt oss för att gå oledat en bit tillsammans, säger hon.
Sov du bara i tält, eller...?
– Lite mindre än jag räknat med, 46 nätter totalt. Resten i stugor och på fjällstationer.
Hon skulle absolut vilja göra om en liknande vandring, även om hon väljer andra leder då. Men helst får det inte inkräkta på den heliga vecka 36 som den här gången. Nu fick hon ställa in årets strapats med kompisgänget.
– Sedan 2007 har vi gjort långritter, på olika platser i mellansverige, bland annat mellan Enköping och Kilafors i Hälsingland, skrattar hon.
På sitt Instagramkonto Monkapavift har hon lagt ut lockande bilder och berättar om sitt vandringsäventyr.