Johnny Eklöf är uppvuxen i Enköping och berättade att han tränade med EAI fram till högstadieåldern.
– Jag minns att jag hoppade sex meter, det var innan man började tävla ordentligt, säger den comebackande friidrottaren som fyller 40 år i år.
– Du måste skriva att det här är min dotter Eirins förtjänst. Hon ville att det skulle komma fram.
Både Eirin och sonen Kian är med på fredagarnas friidrottsträningar för barn och unga i Idrottshuset.
– Det var dom som gjorde att jag kom in på veteranspåret, skrattar han.
Veteranerna är även med som ledare i EAI och har också i mer organiserad form fått i gång en grupp som tränar, och nu också med årets avstamp i SM i Uppsala tävlar tillsammans.
Johnny Eklöf ställer upp i både 60 och 200 meter löpning och längdhopp.
Hur går det då?
– Först tänkte jag att det bara var för att delta, men sedan tittade jag lite på resultaten. Ja, men en medalj är väl rimligt. Över fem meter är målet, säger han.
Per-Olof Larsson är äldst i kvintetten i Idrottshuset. Hans gren är höjdhopp.
– Jag är en gammal friidrottare som har haft många års uppehåll. Jag startade tidigt på 70-talet, berättar han.
– Det intressanta är väl att jag kör med dykstil, fortsätter han och förklarar att han hoppade 1,84 i sin glans dagar inom Enköpings friidrott.
Och vad gör du idag?
– 1,40 på ett ungefär, säger "55:an" som alltså tävlar i plus 65-klassen.
En 20 år yngre klass gäller för Ulrika Beijer.
– Medeldistans var ju min gren, även om jag inte var villig att satsa tillräckligt hårt för att bli annat än lite bättre än en medelmåtta, säger hon och understryker att tävlandet nu "bara är en rolig grej".
Hur länge höll du uppe med friidrotten?
– 15-20 år, säger hon, men tror efter en stund att sista året hon var aktiv på löparbanorna kan ha varit 1998.
På 2020-talet är hon tillbaka igen.
– Men nu ska jag tävla i kula, ordförande tyckte vi skulle ta kula, skrattar hon och tittar på Madeleine Lahti som står bredvid och förbereder kvällen barnträning.
Hur långt den nya friidrottskarriären kan komma på ren glädje visar sig, både för henne och Linda Norell.
– Jag har kört två år nu, var med på DM i spjut och fick ett sug igen. Nu på SM är det kula.
Linda Norell säger att det är jättekul och att hon kör på.
– Jag har haft en skada i armbågen och känner av ryggen lite, men jag hoppas kunna fortsätta.
Karriärens höjdpunkt var ungdoms-OS i Portugal 1997, när Linda som då hette Wicksell i efternamn tog en av de nio svenska medaljerna med sitt brons.
– Nu är jag med som tränare, jag har tre grabbar som är med också, säger Linda Norell som tävlar i K40-klassen precis som en annan känd medaljör.
Malin Forsell är den Enköpingsfriidrottare som satsar hårdast på veterannivå. Vid utomhus-SM i augusti tog hon bland annat ett SM-guld i stavhopp och slog nytt svenskt rekord. Hon vann också 80 meter häck.
– Jag gör en övergripande satsning och se vad den kan ge, säger hon.
Hennes största friidrottsögonblick är SM-guldet i stavhopp i Uppsala 2000.
– Men också de två svenska rekorden.
Efter SM på veterannivå i Uppsala 23 år senare väntar veteran-VM i Polen i april.
Vid segern utomhus i somras (3,35) var hon en 55 centimeter i från resultatet hon gjorde som en yngre upplaga av sig själv.
– Vi får se hur högt jag kan hoppa i stav, nästa veteran-VM, 2024, går i Göteborg och det är ett stort mål, säger hon.